Alla bilder på oss är tagna av GQSS.
Jag vet inte om det bara är jag som ångrar massa saker inför och under en kappsegling? Jag ångrar att jag anmälde oss, jag ångrar att jag lurade med Simon (min co-skipper) under årets sjukt blåsiga Göteborg Open Sea Race och jag ångrar att vi hamnade på Marstrandsfjorden i 18 meter/sekund.
Men jag hade som nyhetslöfte en gång att göra fler saker som jag ångrar. Och i det här fallet ledde det till otroliga minnen, ett fint pris och en djävulsk träningsvärk.
Racet startade fredag eftermiddag vid 16:30 vid Röda Sten direkt väster om Älvsborgsbron. Hällregn och otroligt nyig vind satte temat direkt. Det här skulle inte bli någon “walk in the park”.
Trots att vi inte var så många båtar, så var alla mellan 10 och 11 meter. Så en ganska homogen fleet – i alla fall om man skulle halvvinda runt på Kattegat i 10-12 m/s…
Ganska snabbt blev vi en kvartett som seglade mycket lika. Vi, SunFast 3600 la Primera, Dominant 105 Lady Godiva (förra årets vinnare) och HP-1030 Lava Gull (med tung besättning, både vikt- och erfarenhetsmässigt)
Första sträckan västerut till Måvholmsbåden bjöd på 18-20 knops vind från TWD 175. Vi tog ett rev halvvägs och hängde med bra trots att vi saknade folk på kanten. Jag och Simon hängde så mycket vi orkade, men skillnaden var nog mest psykologiskt…
Efter första runningen blev det kryss söderut. Nu blåste det stadigt 20 knop och hade bra rulle. Vi mäter ju hela tiden prestanda som % av polardiagram och har denna siffra på masten. Denna baseras på full besättning och nu lyckades vi klämma ut 95%. Normalt ligger vi runt 93 på kryss utan folk på kanten.
Vi valde att hålla höger in mellan skären öster om Vinga medans resten av fleeten gick vänster i leden. Det var nog hugget som stucket då vi fick ett lite högervrid men fick göra fler slag.
Vid 18.05 rundade vi Ekeskärsbådan och kunde sätta kurs mot Skagen. Planen var att köra en rejäl överbåde, så alla prognoser sa att vinden skulle vrida emot fram på kvällen. TWD var 175, men redan efter en timme var vi på 230. Sedan tickade den fram och tillbaka mellan 230 och 260.
Även styrkemässigt varierade vinden från 18 knop till 25 knop och sjön var tidvis knepig. 20.00 valde vi att ta ett rev i focken, och så länge vinden var uppe så gick vi bra mpt både Lady Godiva (som inte höll samma höjd) och La Primera.
23.15 rundade vi Skagens rev. Vi missade bojen med 1500 meter, vilket får anses som ganska ok med tanke på att motvridet kommit mycket tidigare än vi trott. det lönade sig också att lägga slaget mot bojen sent, då vi hade medström på sista benet. Många valde att lägga slaget söderut tidigare, och måste haft problem med rejäl nordgående ström.
Efter rundning slog vi ut revet på focken men behöll det i storen. Nu fanns det också tid för att äta något, och Simon värmde 24HourMeals köttbullar & pasta i sittbrunn i ljuset av pannlampan. Sedan fick han vila lite i lovartskojen då han kände av lite sjösjuka.
Vinden låg nu stadigt på 20-22 knop, och vi kunde gå lågt och snabbt på rhumbline med TWA 110. Vi snittade runt 10 knop och drygade ut avståndet bakåt, även om Lady Godiva hängde med förvånansvärt bra.
Vi försökte hela tiden ha de andra som referenser. Här klockslag och hur långt efter La Primera och lady Godiva var…
Vi rundade Kummelbanke 02.10, och tittar vi på tiderna så ledde Lady Godiva. Vi var 16 minuter efter La Primera, men visste också att nuy skulle vara dags för en öppnare bog som kanske skulle passa oss lite bättre.
Direkt efter rundningen gick vi lågt och fort i vågorna. Långa repor på 12-13-14 knop i vågorna och rolig segling i den kolsvarta natten. De andra båtarna bakom verkade gå på en högre kurs efter märket. Eventuellt för att kunna gasa på senare?
Tyvärr så var glädjen kortvarig. Det som skulle blivit en fin bog med TWA 130 blev istället en brant halvvind så i jämhöjd med Vinga var det dags att skota hem och sikta på Hätteberget. Nu vred vinden stadigt emot, från TWD 230 till 240 till 250 och till sist 260. I samma takt ökade den och det var uppenbart att vi inte skulle kunna segla båtan när det var stadigt 32 knop (16 m/s).
Vi resonerade kring att ta ner storen helt, men kom fram till att vi ville segla båten aktivt och gick till vårt djupa 2:a rev (motsvarar ett 3:e rev som i stort sett halverar mastliket. Full shorthanded fock (motsvarar en heavy weather jib) och bottenrevad stor kändes mycket bra och båten betedde sig fint trots stora vågor rätt i sidan.
Det kändes som en evighet innan vi kom upp till Marstrandsfjorden och när det nu började ljusna så var det ingen kul syn som mötte oss. Enorma vågor där skummet rök av vågtopparna, kolsvarta moln som kom med hårdare och hårdare vind. Vi såg 38 knop som mest på instrumenten, men andra har rapporterat 20.
Det såg ut som en sån där skäckbild som Sjöräddningssällskapet brukar ha i sin årsbok…
Eller som Simon sa; “det var bättre när det var natt och man slapp se det här…”
Vi hade problem att falla av för att runda, men fick till det på tredje försöket. Efter en bra gipp på framkanten av en enorm våg kunde vi segla söderut igen. Tiden blev 04:50.
Nu hade vi gått från att vara 16 minuter efter La Primera till att vara 4 minuter före. Grymt happy med att vi drev på och seglade båten så fort vi kunde i de tuffa förhållanden som rådde.
Sedan var det samma visa fast åt andra hållet. Otäckt nära Stora Pölsan i lä, men vinden minskade ändå lite när vi började närma oss Vinga. Stadigt 15 m/s kändes plötsligt hanterbart.
Efter Vinga angöring fick vi till sist segla med vågorna. Ett par rejäla nerförsbackar på +15 knop och en riktigt maffig på +20. Ja, det finns videoklipp…
All cred till Simon som var min co-skipper. Vi har aldrig seglad doublehanded tillsammans, men har är en viktig kugge i vårt maskineri. Framförallt offshore (minns ni killen som dök halvvägs till Fastnet Rock för att ta bort tång från kölen?).
Hur man känner igen en offshoreseglare? Genomblöt, huvan framme, pannlampa på fast det är dag och så det där fåniga leendet…
Lite senare mötte vi Lady Godiva. De hade tappat rodret 8 distans väst om Väst om vinga, men hade lyckats ta sig in i skärgården med stormfock och nödstyrning. Där mötte Märta Collin från Sjöräddningsällskapet upp.
Anders Dahlsjö berättar mer:
Här har vi La Primera som forsar i mål. 42 minuter efter oss, vilket betydde drygt 15 minuter efter på korrigerad.
Stort tack till GQSS och alla som hjälpt till att arra racet. När Erik Norrström, som är projektledare, kom till mig för tre år sedan så avrådde jag honom från att återstarta GOR. Så glad att han inte lyssnade på mig.
Stor tack till mitt team också. Även om inte alla var med, så har vi lärt oss att driva båten snabbt i de flesta förhållanden. Vi spikade sista upplagan av Göteborg Offshore Race 2010. Då med J/!09:an och ett lättvindsbetonat race med mycket kryss/läns. Att få göra om det i en helt annan båt, med helt andra förutsättningar, är ganska cool.
The post Göteborg Open Sea Race 2016 appeared first on BLUR.