Ganska ofta är det det spontana och enkla som är det roliga. Den där tråkiga transporten som plötsligt blev en kappsegling, eller semesterracet där man vann en pilsner i baren.

Lite så är det med att segla solo runt Tjörn på söndagen efter Tjörn Runt. Man vill helst av allt stanna kvar i bingen, men när man kommer ut på havet så är det en fantastisk känsla av kravlöshet med 100% fokus på sin egen segling.

I år hade vi 27 båtar som hade anmält sitt intresse här på bloggen. 18 kom till start, vilket är helt ok. Det är lätt att det känns lite motigt när väckarklockan ringer och det är dimma ute. Men det skulle bli bättre…

Vindriktningen var SO precis som under lördagens Tjörn Runt, så det kändes safe att komma ut i fjorden öster om Brattön. Här valde många att gå “all in” och ta sig långt österut, medans jag, X-37 Qixi, Cheetah 30 och X-99 Piano stack söderut så snart vi kunde.

Min analys var att trycket stod mitt i fjorden, och ju fortare jag kunde möte det desto bättre.

Qixi & Cheetah i lä. Avvägningen var att köra nära Tjörn för att undvika ström, eller positionera sig för att det skulle fylla i från öster (eller söder).

Ser lite udda ut med J0 på peket, men i den lätta vinden så funkar det fint, och jag kan solo gå mellan denna och focken på ett vettigt sätt.

Jonas på Qixi hade kört lite matchracing och slagit på mig, så jag var lite sugen på att få till en split och sno åt mig vänsterkanten. Vid Soa och Galten kom vi i ofas och jag kunde ta ett långt slag ut i fjorden för att möte ny vind. Här stod 4-5 m/s så jag kunde gå till focken och sträcka söderut i en vind som sakta vred österut. Perfekt timing för en passage vid Gråholmarna där Jonas var tvungen att kryssa för att komma ut i mitt spår. Med lite släpp i skoten kunde jag utöka avståndet ut mot Dyrön.

Vid Tjörnekalv satte jag direkt min stora A2-gennaker. Jag visste att det skulle bli brant ut vid Äggeskär, men jag ville inte kosta på mig ett byte. Några passerande båtar undrade väl vad man höll på med, men jag klarade mig utan broach och kunde falla av ut mot Bredbåden.

En bra gipp ganska långt västerut för att komma in på västsidan Härön med bra vinkel. Qixi gick in i Kyrkesund men var rejält efter. Cheetah 3-4 distans bakom, men med bra drag. I efterhand verkar Cheetah ha tjänat 500-700 meter på Qixi (beroende på vem man frågar).

Safe nedtagning av gennakern vid kraftledningarna, och så code 0 österut. Men vid Hästskär inser jag att något inte stämmer. Magnus Lundhren kommer plattlänsande emot mig i sin Arcona 380 (på väg till Ellös antar man). Ostvind? Eller… jag börjar kryssa i en vind som snabbt avtar helt.

Parkering.

Efter en halvtimme ser jag Cheetah komma farandes. Och snart ligger vi båda och kryssar i ingen vind. Eller lite. Fast oftast ingen… Tröstlöst.

Sedan börjar båtarna dyka upp en och en tills fältet ligger samlat igen.

En bild från Qixi som kommer farande med lite sjöbris. Den vita pricken är Blur, där jag försöker göra vad jag kan innan brisen fyller på. Och de andra båtarna kommer ikapp. Notera den svarta himlen. Kan kanske betyda något?

Det är ju ganska trixigt in mot Skåpesund, så jag bestämmer mig för att köra safe. Jag vet att jag är hopplöst sist på SRS och Micke i Cheetah förtjänar att vara först under bron. Så spinnakern kommer ner i god tid och jag går direkt till fock.

Det är ju kolsvart bakom bron, och jag ser rejäla kårar på vattnet.

Sedan vänder jag mig om och och ser hela fleeten komma in med spinnakers uppe. Ingen panik där inte. Tittar på den svarta himlen igen och börjar kryssa i snabbt ökande vind. Möter Cheetah som inte får in coden och sitter med rorkulten under hakan i ett försök att falla. Skiten har träffat fläkten.

Vänder mig om för att en sista gång se på de fridfulla spinnakerbåtarna. Nu vet jag att det är för sent för att få till en snygg nedtagning för många av dem…

Ibland är safe rätt :-)

Stökig kortkryss in under bron i 8-12 m/s samtidigt som himlen öppnar sig. Måste ha sett helt sjukt ut när en hel ghög solo-båtar kaos-kryssar i mål inom 2-3 minuter.

Solo mellan broarna 2016
1. Compis 28 Retro Balloon Staffan Cederlöf 1,032 07:53:00 08:08:08
2. Maxi racer Argentum Roger Ohlsson 1,092 07:48:25 08:31:31
3. Maxi Racer Tingeling Pelle Åkerblom 1,097 07:50:00 08:35:35
4. Dehler 29 Claris Jonny Petersson 1,134 07:53:00 08:56:23
5. Banner 28R Azur Michael Assarsson 1,151 07:48:35 08:59:20
6. Smaragd Speedy Gonzales Sebastian Wallman 1,181 07:47:50 09:12:31
7. X-99 Piano Hugo Norell 1,218 07:56:00 09:39:46
8. Dehler 35 Aurora Mats Andersson 1,258 07:47:00 09:47:29
9. X-37 QiXi Jonas Dyberg 1,277 07:48:05 09:57:45
10. Cheetah 30 Cheetah Mikael Vesala 1,319 07:49:50 10:19:43
11. J/111 Blur Peter Gustafsson 1,359 07:44:00 10:30:35

Västbris Lagom Emil Vilhelmsson 0,89 DNF
IF Gunnar Ödman 1,009 DNF
Albin 79 Amber Fabian Tillig 1,017 DNF
Smaragd 58 Malvina John Hansson 1,162 DNF
Pogo 850 Calypso Pelle Lindell 1,171 DNF
Maxi 1050 Maxie 1,194 DNF
Wasa 55 Långben Bo Cederlöf 1,277 DNF

IF Fredrik Jäwert 0,987 DNS
Cumulus Andreas Axelsson 1,085 DNS
Maxi Racer Fredrik Björklund 1,09 DNS
Maxi Racer Eldvatten David Selvert 1,099 DNS
Contrast 33 Grå Asko Malila 1,142 DNS
Bavaria 38 Cruser SigBritt Ove Siggelin 1,165 DNS
A22 Leif Caspersson 1,2 DNS
Elan 350 Vida Niclas Holmberg 1,241 DNS
Hanse 325 Andreas Magnusson DNS

Trevlig avslutning hemma hos Bo Cederlöf.

The post Solo mellan broarna 2016 appeared first on BLUR.

Efter årets One Star och ÅF Offshore Race så kändes det lite som att vi hade “unfinished business”. Bägge dessa blev ju snabba halvvindsrace, och det kändes inte som att vi riktigt hade fått visa vad vi kunde…

Så när Mats Runström på Nordic Yachts erbjöd oss att låna en FarEast 23R så var vi inte sena att tacka ja. Vi hade ju hört att detta var ett av de trevligaste racen i Stockholmstrakten, vilket så klart gjorde beslutet ännu lättare.

Vi kom upp på fredagen, gick igenom båten och hann med en kort träningstur innan det mörknade. Mest för att kolla så att allt funkade och att seglen passade.

Efter att ha seglar FarEast 28R så kände vi igen upplägget. Mycket segelyta på en lätthanterlig båt. Men det var tydligt att vi skulle få kämpa för att hitta farten på kryss. Plana segel och en bred båt där det är svårt att känna om det går fort eller inte. Och så inga instrument…. Nåväl, vi skulle ha gott om tid under lördagen.

Med sydvästlig vind på 2-5 m/s så skulle det bli en kryss-läns-bana i storformat. Kanske inte det optimala för en slörraket (eller “kinapuff” som någon kallade den), men rolig segling i alla fall.

Skepparmöte vid 08:00. Enkelt och lättfattligt utan konstigheter och ett tydligt fokus på att alla skall förstå och ha en kul dag på havet.

Perfekta förhållanden vid startlinjen precis öster om Djuröbron. Jakstart är ju “the shit” när det gäller att få iväg 100+ båtar där många inte är rutinerade kappseglare. Jag tycker också att det är en större happening under dagen, då alla utsätts för mer kontakt med andra båtar. När banan dessutom är lagd så att man möts så händer det hela tiden roliga saker.

Vi gjorde en bra start på vänstersidan av linjen där det var mer tryck. Några korta gippar söderut, men sedan tillbaka igen.

Här ser man vårt spår dör vi försökte göra det mesta av vänstersidan. Bättre tryck generellt, och bra puffar vid några av uddarna. Och så slapp vi bråka med båtarna som länsade i mitten.

Vi kunde snabbt passera ett tiotal båtar som startat före oss och fick en bra lucka bakåt.

Efter Trollharan sökte vi oss österut för att möta ett tryck som såg ut att komma från SSO. Vi fick det ganska snabbt och det såg ut att komma mer…

Men en grupp båtar norr om oss hade fått en helt annan vind. Det var 1/2‐ton Akka, H‐35 Team Mobline, Albin Nova Cappucino, Albin Alpha Veritas och någon ytterligare som hade fått något som såg ut som NV med ganska mycket tryck. Båtarna framför hade inte haft det, och båtarna bakom hade snarast punka. Det var här man lade grunden till bra placeringar.

Vi bestämde oss för att skära ganska tufft norrut för att fånga tåget, och klarade transitionen på ett bra sätt. Man ser sedan att vi kunde gå rakt på märket. Nice!

På väg söderut möter vi ett antal båtar som satsat hårt på högerhörnet. De kommer in med bra tryck, men väldigt brant. Först Airbender…

… sedan J/109 Matador.

Kryssen började precis så som jag hade befarat. Jag fick ingen koll på trim, vinklar, lutning… väldigt frustrerande. Och det var svårt att hitta referenser när man bara kan jämföra sig med en Shipman 28, en Bavaria 32 och en M22. Men efter 20-30 minuter när vi kom ner till Gökskäret så började det kännas riktigt bra. Tajt fock med lovartsskotet som infucker, hårt skotad stor för att få förstagsspänning och så vara aktiv med vagnen i byarna. Fortfarande svårt att känna om det var snabbt, men vi gick bra mot andra båtar även om vi saknade lite höjd.

Med lite bättre segel och 20 timmar träning så skulle man kunna segla riktigt fort :-)

Kul kryss rent taktiskt. Vi gillade vänstersidan och höll oss oftast mot Runmarö. Bättre tryck och lite vänstervrid gjorde att det funkade bra. Så här i efterhand borde man kanske gått vänster ytterligare en gång innan den långa bogen ner mot Franska Stenarna.

Strax före rundning började det bli tydligt vilka som skulle vara med i fighten. Jonas Dolk och hans dotter i Farr 31 KimDi var hela havet före de andra snabba båtarna, och det stod klart att Veritas och de andra skulle få slita hårt för att hålla undan.

Vi var jättehappy över att ha klarat kryssen så bra. Bara 5 båtar före oss på havet.

Upp med gennakern för att fortsätta jakten på tätbåtarna.

Vi ville tillbaka till Runmarö på länsen, men det var inte alls lika uppenbart att det var rätt. Vi kämpade för att hitta trycket och det gick väl rimligt bra.

Sista biten ner förbi Marskär var det som räddade oss. Ett bra vrid och mycket tryck gjorde att vi ryckte ifrån jagande Tarac 33 och Airbender.

Två branta bogar till Trollharan och Torskkobben innan målrakan. Vi körde gennakern och det funkade fint mot alla utom mot Airbender som bytt till code.

Vi visste att vi skulle få det svårt mot Tarac och Arcona 340 Imbruglia på bidevinden in mot mål. Man tror att man skall kunna svara, men så inser man att de har 50% längre vattenlinje och accepterar att fysikens lagar inte går att bortse ifrån.

Men vi lyckades i alla fall hålla Jimmy och Nicklas i Airbender bakom oss. Wohoo!

Och tittar man i resultatlistan så var det många bra båtar med koll på läget. Vi är extremt nöjda med att kunna leverera en 7:e plats i detta sällskap. Framför allt på en taktiskt utmanande kryss-läns-bana.

1 Albin Nova Cappucino Martin Ulf Olsson 1,117 05:08:54 05:45:02
2 Farr31 KimDi Jonas & Elsa Dolk 1,242 04:40:38 05:48:33 1,0%
3 H‐35 Team Mobline Pär Lindforss & Nadine Kugel 1,127 05:12:12 05:51:51 2,0%
4 Albin Alpha Veritas Håkan & Henrik Lindqvist 1,082 05:26:45 05:53:33 2,5%
5 Arcona 340 Imbruglia Staffan Larsson & Ola Qviberg 1,269 04:39:48 05:55:04 2,9%
6 Tarac 33 Testarossa Håkan & Fredrik Södergren 1,245 04:45:30 05:55:27 3,0%
7 Fareast 23R Blur Peter Gustafsson & Pelle Pedersen 1,184 05:00:58 05:56:21 3,3%
8 Admirality 30 Airbender Jimmy Hellberg & Nicklas Carlsson 1,272 04:40:12 05:56:25 3,3%
9 Fareast 28R China Girl Isabelle Mungsgård & Mats Runström 1,289 04:40:23 06:01:25 4,7%
10 Fareast 28R Golden Dragon Andreas Emmoth & Marcus Lagerqvist 1,289 04:41:17 06:02:34 5,1%
11 Diva 39 Silfverfågel Pontus Brenter & Anders Skinkan Karén 1,255 04:49:55 06:03:51 5,5%
12 Omega 10 Amalia Johan Granath & Per Hansson 1,168 05:12:24 06:04:53 5,8%
13 X‐332 Sport BOXER Mats Victorin & Sam Victorin 1,246 04:54:26 06:06:52 6,3%
14 1/2‐ton Akka Perry Jönsson & Ellen & Elliot Eriksson 1,133 05:24:18 06:07:26 6,5%
15 First 34.7 Slaghöken Joakim Bergkvist & Mikael Berglk 1,228 04:59:48 06:08:09 6,7%
16 Finngulf 33 La Dolce Vita Per Lindstedt & Ted Lindgren 1,233 04:59:15 06:08:59 6,9%
17 J/109 Matador Jonas Grandér & Kalle Thelander 1,279 04:48:53 06:09:29 7,1%
18 Elan 340 Happy Strul Michael Bergsten & Mats Wennerström 1,216 05:04:39 06:10:27 7,4%
19 One‐off Mithril Rikard Isby & Inger Swing 1,226 05:02:27 06:10:48 7,5%
20 Cenit 33 SVAJ Johan Rosenblom & Patrik Bergström 1,118 05:32:10 06:11:22 7,6%
Alla resultat.

Skän stämning på after-sail, i bastun och på regattamiddagen. helt lysande arrangemang. Och extra kul med många mix- och familjebsättningar, Coolast var nog ändå Kristina Lundevall som blev bästa besättning tillsammans med sin dotter.

Stort tack till Nordic Yachts, funktionärerna och alla sköna seglare!

The post Nordic Yachts Open 2016 appeared first on BLUR.

Idag körde vi Höstknalten, en klassisk skärgårdssegling genom Göteborgs södra skärgård.

Av någon konstig anledning så är det oftast superfint väder och ostliga vindar. Och av någon konstig anledning så lyckas vi (och andra stora båtar) aldrig särskilt bra. Förutom ett synnerligen blött race 2012:

Start med A3 då alla båtar framför hade haft en brant resa söderut. När det var vår tur så var det lätt plattläns hela vägen ner till Saltholmen… och vi kunde bara se avståndet till båtarna framför öka. Sedan byte till code.

I år gick racet moturs, med plattläns ut genom “snobbrännan”. Bra tryck, och vi hämtade nu in en del på båtarna framför. Men efter en ganska kort bog så var det dags för code igen för att ta sig söderut mot Vanguards grund.

Med ombord (från vänster):
Jonas Dyberg, rorsman
Mikael Johansson, tail/stor
Pelle Lindell, trim
Mats Helltegen, keyboard
Jörgen Larsson, mast
Peter Gustafsson, fördäck + nav

Efter Vanguard var det en ganska händelselös babordsbog ner mot Knalten. Här plockade vi A35 Jigy Jigy och Dehler 36 Esquire och kom efter nästa runding idatt X-99:or och ett par Smaragder. Dock fortfarande 1.2 distans fram till Dominant 105 Lady Godiva som är lite av ett benchmark för de större båtarna, så man startarde tidigt och har bra ordning på grejorna.

Koncentrerad rorsman och trimmer på den långa bidevindsbogen norrut. Vi hämtade in en del mindre båtar, men det var fortfarande långt fram till täten.

Ännu en båt passerad.

Tips från coachen. Om ni inte vill bli omseglade i lovart, så är det helt ok att försvara sig genom att segla högt. Men då får man ta strategin hela vägen, så att vi kan falla och gå bakom/under er. Att först segla högt i 5 minuter, så att båda båtarna tappar på konkurrenterna, för att sedan falla och ändå bli överseglade måste ju vara den sämsta kombinationen :-)

En kul notering förresten; X-99:an ovan, Malvina och ett antal andra båtar seglades av yngre besättningar – eller med ett antal unga seglare ombord. Superkul! Även på Marstrand Big Boat tyckte jag det fanns unga seglare i många av båtarna. Jag vet inte om det är ett trendbrott, men ryktet att storbptsseglingen kommer att dör ut för att alla pensionerar sig verkar inte stämma.

Way to go!

En annan notering. Av 33 startande var 11 från SS Slören. Ingen båt seglade för GKSS vilket måste vara lite unikt för ett race med start och målgång i Långedrag.

Resultat? Finns nog någonstans. Vi var traditionsenligt inte i topp…

The post Höstknalten 2016 appeared first on BLUR.

I går var det dags för säsongens sista race i West Side Cup; “Nya” Sista Chansen i Björlanda, där “nya” innebär att man ändrade på formatet förra året. Nu försöker man köra två kortare banseglingar med kryss/läns på utlagda bojar. Och med tanke på förutsättningarna vädermässigt, så gjorde BKSS ett grymt jobb!

Vi har alltid svårt att få ihop ordinarie gäng på höstracen, så den här gången var det bara jag och Simon från vårt vanliga gäng. Men med några extremt kompetenta ersättare så skulle vi nog klara oss på 5 man i de lätta vindarna:

Peter Gustafsson, rorsman
Mathias Lindeborg, stor, taktik, mast
Pelle Lindell, trim
Jens Allroth, keyboard, tail
Simon Kindt, fördäck

Starten gick i lätta ostliga vindar. Alla prognoser sade 1-3 m/s från ost, men Predict Wind flaggade för ett vrid till väst tidig eftermiddag. Sjöbris då eller?

Vi tyckte vi hade sett bäst puffar på högersidan och körde en lång styrbord först. Då seglade vi också samma väg som Xp-38 Yolo, som hade samma poäng i cupen inför det här racet. Så prioritet ett var att komma före dem i prislistan.

När vi var utanför hela gänget så kunde vi gippa in på ett skift och fick en bra resa tillbaka. Proffs-tyngda FinnFlyer 36 hade valt vänsterkanten och hade dåligt tryck.

Här passerar vi X-37 Qixi med bra skärning in mot märket. Där var vi nästan i fatt de första stora båtarna; Dominant 105 Lady Godiva och First 35:orna. Ett klockrent första ben helt enkelt.

Men ganska snart efter rundning så dojade vinden. Vi fortsatte höger då det såg ut att stå lite stråk inne bland öarna, men snart dog vinden helt. Trots att Yolo var ganska långt bakom, så kan ju vinden fylla på från vilket håll som helst, så vi klev i in i mitten av banan för att vara safe.

Till sist fyllde vinden i, denna gång från nordväst. Trycket kom först från land, så båtarna i högerhörnet tuffade iväg. Men vi hade bättre vinkel och kunde sätta en A3 och dåna förbi gänget. Tävlingsledningen kortade banan det blev målgång efter ett varv.

Med mycket stillaliggande så är det ju kasst med ett högt SRS-tal. Mindre båtar belade platserna 1-7, men i blev i alla fall 8:a och först av de båtar som seglade West Side Cup.

Efter målgång så dojade vinden helt, och det såg mörkt ut att få till ett andra race. Jag var väl ganska happy med att ha slagit Yolo, och visste inte riktigt om jag ville ha ett race till. Men jag var mer sugen på att segla än att vinna cupen, så bvi blev alla ganska glada när vi såg en mörk kant fylla i västerifrån.

Zlatan inför start i andra racet.

Vi kom iväg bra på en babordsbog, i full fart precis på vår starttid… tyvärr inget tut från tävlingsledningen (som tutade en minut senare), men Mathias hävdade att han hört ett litet pys… Hmmm… jaja, då kanske målsättningen måste vara att segla 10% snabbare för att klara ett straff :-)

Längst ut till höger även denna gång och en lång styrbordsbog in på layline. Intressant med styrbordsrundning och massor av båtar som seglar ett varv runt märket. Vi klarade oss bra och kunde få till ett fritt spår på undanvinden där vi gick ifatt Qixi, Lady Godiva och Zlatan.

Vi fastnade lite på Qixi och X-332 X3M på vägen upp för styrbord. banan var nu ganska sned och vi hade hoppats på att kara oss på ett slag, men det gick inte riktigt.

På sista undanvinden gippade vi tidigt för att få ett fritt spår 200 meter under alla andra som låg och luffade varandra. Bra drag, och vi kunde runda före Zlatan. Kort styrbordsbog i mål med bra häng på de snabbaste minde båtarna.

Racet tog under 45 minuter för oss och det blev omräkning. Spik för oss ett par minuter före First 35 Nausicaa och X-79:an. Cool!

Med serien 8-1 blev vi 3:a totalt efter Caspersson i Omega 30 och Algotsson i X-79.

En kul snackis är att X-79-gänget byter till Farr 30 nästa år (gamla Orca). Superkul.

En outtalad regel är ju att man måste byta till något mycket svårare när man blir för dominant i sin gamla båt.

Vesala har en ny Pauger 30, Kwanza har sålt sin 35:a och tydligen har vi ett antal svenskar som är i England och kollar på J/111. Mäklarna undrar vad som händer:

There seems to be really strong interest in the J-111 coming from
Sweden at present and I have no less than 5 clients looking for
111’s. It seems to be the in demand class.

The post Sista Chansen 2016 appeared first on BLUR.

Här kommer lite rörligt material från Nordic Yachts Open.

Hela racerapporten här.

The post Nordic Yachts Open | film appeared first on BLUR.

Är det någon som vill köpa en ny J/70 till ett bra pris? Det här kommer att ta oändligt lång tid att bli bra på…

Så lät det på middagen i lördags, efter serien 3-3-3-1-2-3 mot Martin Nilsson och Johan Åstradssons gäng. Och oändligt mycket strul med olika saker. Frustrerande…

Sedan tänkte jag efter.

Så här låter det ju varje gång vi sätter oss i en ny båt :-)

Det är bara att konstatera att byig vind på 10-18 m/s och race på 15-20 minuter kanske inte är idealförhållanden för att lära sig att hitta rätt i en ny båt, eller resonera igenom olika varianter på spinnakernedtagning. Det blev mer av “den måste ner nu, nu, NUUUUU!”.

Vi fick ganska bra ordning på manövrarna, även om vissa småsaker inte riktigt sitter. Som rutinen kring att spinnfallet måste släppas snabbt när man inte reder ut en broach. Även kommunikationen var svår då vi inte riktigt hade ordinarie roller. Boatspeed & trim kändes ok, men det är ändå här det stora jobbet ligger till våren.

Det blev också några rejäla vurpor. Men här var vi i gott sällskap med alla andra. Det var utmanande att hålla båten på rätt köl i dessa förhållanden…

Totalt sett en jättekul och intensiv helg. Men man blir ödmjuk inför uppgiften…

Tack till Marcus Blomberg för de fina fotona.

Resultat.

The post Frostbite 2016 appeared first on BLUR.

Så var säsongen igång. Äntligen.

Vi fick inte ihop besättning till Stora Oset, så vi bestämde oss för att köra shorthanded. Vi behövde ändå träning inför Bohusracet, och en vecka innan start så såg vädret bra ut.

Men det var riktigt kallt och grått när vi kom ner till Långedrag 06:30 för transport till Björlanda. Men ostlig vind på 5-8 m/s kändes ändå lovande.

Shorthandedklassen startade först med ett kort undanvindsben till en av BKSS bojar. Vi hade bra rulle med A3-gennakern och fick snabbt en lucka. Det visade sig dock att bojen inte alls låg där vi trodde (brukade den inte ligga längre norrut?) så vi tappade lite. I rundningen var det byte till Code 0 för bogen ner mot Grötö. Lite safe kanske, men låg risk och få misstag är det som vinner race?

Söder om Grötö var det gipp, och sedan norrut igen med code. Kändes som en bra bog för oss, och vi jobbade hårt med trimmet hela vägen. Hade nu fått lite lucka till Dehler 34 Trindy med Jonas Kjellberg & Sebastian Östling och Xp-38 Yolo.

Söder om Knippla var det upp med stora gennakern, och ett par gippar innan vi var ute ur skärgården och kunde peka mot Pölsan med TWA 150. Perfekt.

Vid nedstagningen var vi ytterst nära att tappa gennakern i havet, men lyckades rädda situationen. Sjöräddningskryssaren som låg på plats undrade nog vad vi höll på med…

Vi klockade X-41 Kwanza 15 minuter efter oss, vilket betydde att vi hade dragit ifrån lite. Men de skulle ha en stor fördekl på kryssen tillbaka.

Denna blev ganska händelselös. Vi försökte komma undan strömmen och slå på de skift som fanns, men det var svårt att uträtta något. Farten kändes dock bra, och vi prickade ganska enkelt targets trots två man och 10 knops vind. Plattvatten hjälpte så klart till.

Först i mål och en bra känsla. Finn Flyer 36 Zlatan slog oss på totalen, men vi spikade shorthandedklassen. Kul. Och framför allt blev det en bra genomkörare doublehanded.

RESULTAT
1 J/111 Peter Gustafsson Pelle Pedersen Blur 1.116 10:05 13:55:05 3:50:05 4:16:46
2 Accent Johan Lindstedt Lennart Svensson Akvileja 0.841 10:05 15:12:44 5:07:44 4:18:48
3 Dehler 34 Lennart Cederkvist Lennart Eriksson Destiny 0.928 10:05 14:44:38 4:39:38 4:19:30
4 Albin 79 Fabian Tillig Per Lindell Amber 0.831 10:05 15:22:04 5:17:04 4:23:29
5 Dehler 34 SV Jonas Kjellberg Sebastian Östling Trindy 1.037 10:05 14:24:36 4:19:36 4:29:12
6 XP-38 Victor Ågren Alexander Svensson Yolo 1.043 10:05 14:26:41 4:21:41 4:32:56
7 Fenix Björn Lerntoft Flemming Birch Laysa 0.859 10:05 15:23:05 5:18:05 4:33:14
8 Albin 78 Cirrus 29 Federico Garafalo Johan Berntsson Hildur 0.844 10:05 15:48:58 5:43:58 4:50:18
9 Salona 35 Pär Ericson Pär Larsson Soltitaire 1.019 DNC
9 Salona 34 Dan Hammar Anders Erickson Anolas 1.000 DNC
9 Salona 33 Johan Wetterlundh … Kaida 1.005 DNC

Alla resultat.

Kul att se nya Kwanza. Såg bra ut.

The post Stora Oset Race 2017 appeared first on BLUR.

Här har vi en filmsnutt på helgen. Hela race 2 där vi till slut kom 7:a, under minuten från 4:e plats. Osäker på hur man skulle gjort för att fånga in Santa :-)

1 Landmark 43 Santa 1.207 00:42:25 00:51:12
2 Club Swan 42 Sirena 1.211 00:43:34 00:52:46
3 TP52 Truck nor Wolfpack 1.417 00:37:35 00:53:15
4 Landmark 43 Destin 1.206 00:44:50 00:54:04
5 Club Swan 42 Regina 2.0 1.204 00:45:03 00:54:14
6 one-off Progressiva 1.408 00:39:00 00:54:55
7 J/111 Blur 1.126 00:48:47 00:54:56
8 Landmark 43 White Shadow 1.215 00:45:40 00:55:29
9 Swan 45 Zorro 1.214 00:46:35 00:56:33
10 Xp 44 Quinta 1.221 00:46:56 00:57:18

När jag hör mig själv så låter jag ju lite gnällig. Men det låter som att min besättning har vant sig vid det. Vi jobbar hela tiden på vår kommunikation och vi har i år framförallt pratat om det strategiska perspektivet.

The post MBBR17 | Race 2 på Blur appeared first on BLUR.

I lördags körde vi Dubbelt så bra i Björlanda, ett fantastiskt kul format där man först kör kryss-länsbana på fasta märken inne på Björlandafjorden, för att sedan efter målgång (som blir start för nästa del) köra en distansbana runt Björkö. Här är vi precis på väg ut på etapp 2, där vi möter båtar på väg i mål.

Det är jaktstart på del ett, så i teorin skall alla gå i mål (och starta etapp 2) samtidigt.

Vi kämpade på med många manövrar på en intensiv bana som bara tog dryga timmen. Allt funkade bra, förutom att skippern stukade sin fot ganska rejält, och vi slutade till slut 7:a av 25 båtar. Totalt var 27 båtar anmälda, och mitt tips är att vi nästa år får se ännu fler!

Här en fight mot X-34 Temtation X på kryssen ner innanför Björkö. De har bra kryssfart, men vi hittade en bättre väg nära Hisingen i motströmmen (vi såg 1.1 knop som mest).

Förutom Temtation X som är från Halmstad så var väl Michael Wahlroos i sin Farr 30 Wet dreamZ den mest långväga gästenb. Från Wasa Segelförening! De har seglat runt Sverige för att vara med få Færdern, men hann inte fram på grund av hårt väder. I stället för att vänbda i Falsterbo, så kom de till Göteborg och körde race i stället!

Respekt.

Direkt på kvällen stack de söderut för att köra Scvandinavian 500 tillbaka till Stockholm. De är nu i Sundet. Följ dem på WaWe Sailing Team.

På västsidan Björekö blev det plattläns norrut. Propagandaväder.

Vid nordvästra hörnet var det bara att plocka för en halvvind in i mål. På denna etapp blev vi 2:a, slagna med 13 sekunder av 707 Nano, som också vann totalt. Vi blev till sist 4:a vilket är helt ok. Att köra kortbana på 2 med 155 m2 gennaker är inte trivialt.

Seglarna försöker utröna vem som vann totalt (sammanräkning av platssiffrorna i de två racen).

Vi väntar på de skarpa resultaten.

Stort tack till BKSS och till Fjällmans som nu pushar shorthandedcupen.

Nästa race blir Bohusracet.

The post Dubbelt så bra i Björlanda appeared first on BLUR.

Tack till Danny på Search Magazine för fina bilder på oss!

Efter att ha seglat andra race ett par år, Sjælland Rundt 2015 och ÅF Offshore Race 2016, så kan jag återigen konstatera att Bohusracet är ett av mina absoluta favoritrace.

Ni som har seglat vet säkert vad jag menar? Och för er som inte har gjort det så är det jättesvårt att förklara vad det är som är så speciellt. Det kan vara naturupplevelsen i kombination med rolig navigation och mixen mellan offshore och skärgårdssegling.

Eller så är det bara en otroligt skön stämning.

Strunt samma.

Ni som inte har gjort det MÅSTE sätta upp det här racet på er bucket list.

Redan på uppseglingen på torsdagen stod det klart att det skulle bli blåsigt. Men i alla fall från rätt håll. Jag har ju seglat ett par race tidigare där det har blåst lite hårdare ostliga vindar, och det blir ganska stökigt på insidan av Orust och det kan blåsa riktigt hårt i vikarna på fastlandet.

Som vanligt skön stämning i Uddevalla, även om detr var tydligt att alla funderade på vädret. ”Vi sätter väl inte spinnaker på startsträckan?” var en av de vanligaste frågorna. Som ett försiktigt försök att kuva allt för mycket tävlingslusta.

När man såg hur det såg ut på fredag morgon, så visade det sig att oron varit obefogad. Nu blåste det så mycket att det handlade om att hålla båten i ett stycke, och vara redo när vinden lättade lite.

Av någon konstig anledning så hade det blivit en väldigt liten klass 6. När alla andra var 30-40 båtar, så var vi bara sex stycken som kvalat in i snabbaste klassen, och med en timme fram till nästa gäng så visste vi att vi skulle få segla mycket på egen hand.

Klass: SRS – Klass 6: SRS 1,10 –
SWE 8 Blåeld Centerline 40 Thord Lyrstrand 1,103
SWE 80 Gertrud IMX-40 Hans Ristner 1,109
SWE 69 Blur J/111 Peter Gustafsson 1,115
SWE 1005 Lakrisbåten Pauger30 Mikael Vesala 1,129
SWE 410 Alice Elan 410 Björn Gerstädt 1,129
NOR 13639 Godevenner First 40 Elling Rishoff 1,146
Antalet deltagare i klassen : 6

När man kom ut ur Uddevalla så låg alla båtar, inklusive startfartyget och tryckte på en liten plätt där det var lä bakom ett högt berg. På resten av fjorden stod det stadigt 12-15 m/s med rejäla byar…

Så här såg det ut i starten innan vår. På marginalen…

Vi valde att köra full stor och fock, med planen att reva efter bron då man svängde söderut. Vi startade i lä för att få lite bättre vinkel, vilket funkade bra då vi snabbt var förbi IMX-40 Gertrud och First 40 Godevenner.

Vi växlade mellan läns med lite skärning och plattläns med saxade segel. Bägge varianterna funkade bra och vi fick focken att fylla. Så länge vi var med på byarna så höll vi båten på rätt köl.

Efter bron hade vi fått till ett bra avstånd bakåt. Segelkvalet visade sig vara rätt och det visade sig att det även funkade när vi svängde söderut. Vi kanske hade 1 eller 2 rejäla broachar, men oftast lyckades vi falla 20-30 grader och omvandla byarna till fart. Det här gick bättre än väntat.

Innan Ljungskile hade vi bestämt oss för att ta två rev, men gjorde bedömningen att det skulle vara en risk att först ta in dem och sedan slå ut dem direkt efter rundning – så vi valde att köra full stor.

Så här i efterhand borde vi tagit de där reven.

Att det skulle bli hårigt insåg vi när vi såg Sjöräddarna assistera Bavaria 38 Match Draklunne som tappat masten.

Och jag har aldrig sett så mycket vind på havet någon gång. Förra årets Göteborg Offshore Race i 20 m/s var ingenting mot detta.

Någon hade mätt upp 52 knop strax innan.

Med två slag i någon typ av överlevnadstrim så lyckades vi ta oss runt märket, men jag var helt säker på att storen skulle lossna från masten eller att något annat skulle gå sönder.

Mikael Vesala i sin nya Pauger 30 försökte inte ens kryssa upp till märket utan ankrade bakom en udde i väntan på mindre vind. Elan 410 Alice knäckte bomfästet och lade av här.

Redan innan pratades det om märket i Ljungskile som innebar kraftig ökad risk för många. Och tittar man på utfallet så kan man konstatera att rundningen så klart borde ha strukits. Att tvinga båtar att genomföra dessa manövrar i stormstyrka är inte vettigt – och jag tycker logiken bakom rundningen är lite svag. Sponsorpriser för 10.000:- kan inte jämföras med skador för miljoner och risk för liv och lem.

Jag förutsätter att märket tas bort tills nästa år och att vi återgår till raka spåret söderut. Bohusracet är i första hand en tävling för deltagarna, och jag har inte träffat någon som tycker att denna rundning tillför något.

Nåväl.

Vi hade fin segling söderut och tågade tidvis på med 12-13 knop på plattläns. Avståndet till båtarna bakom ökade nu igen efter att ha krymt rejält i Ljungskile.

Innan Tjörnbroarna lättade det ur, och vi funderade länge på snabbaste vägen för att kunna sätta gennaker. Det blev till slut Tjörnbron och öster om Brattön, för att kunna köra upp A5 vid Vinterholmen.

Blev en fin repa:

Efter en gipp in mot Soa och Galten lättade det ur ytterligare och vi bytte till vår stora länsgennaker, A2. Efter bara 5 minuter ökade det dock igen och vred emot, så ytterligare ett byte till A3. Jobbigt.

Detta visade sig dock vara ett bra val som funkade hela vägen ut till Hätteberget, där det lättade ur rejält på slutet.

Analyserar man trackingen kan man se att de tidiga klasserna hade mycket bättre tryck här. De två första klasserna var ca 15 minuter snabbare på korrigerade tid jämfört med klass 4-6 som var relativt jämna.

Klass + korrigerad tid från start till Hätteberget
1 RETRO BALLOON Compis 28 04:28:21
2 QETESH Albin Nova 04:30:08
4 NAUSICAA First 35 04:45:19
5 IKIGAI Arcona 380 04:44:13
6 BLUR J/111 04:46:46

Nu körde vi norrut på rhumline. Många verkade gilla överbåge, men vi såg inte riktigt vitsen med det då strömmen borde vara starkare västerut och vi antagligen skulle ta oss till Smögen innan vinden motade.

När det lättade ut så gick vi till vår “Jib 0”. Nästan lite mycket i 5-7 m/s men vi ville verkligen ta ur all prestanda som fanns då Godevenner skulle mala ner oss med sin långa vattenlinje.

Här gick vi fram och tillbaka mellan fockarna i takt med vinden, men tendensen var tydlig – det skulle lätta ut och bli ren kryss efter Smögen. Här stämde prognoserna bra och vid Mjölskär var det dags för första slaget österut.

Detta var den andra stora skillnaden mellan klasserna. Retro Ballon sträckte hela kusten och gjorde sitt första slag vid infarten till Strömstad. Ikagai sträckte till Fjällbaka-skärgården och kunde köra ett avgörande spår långt österut (snyggt seglat som vanligt). Detta ger så klart stora utslag på tiderna på denna sträcka.

Klass + korrigerad tid från Hätteberget till Strömstad
1 RETRO BALLOON Compis 28 10:58:47
2 QETESH Albin Nova 10:59:00
4 NAUSICAA First 35 12:30:08
5 IKIGAI Arcona 380 11:16:53
6 BLUR J/111 13:55:18

Vi slet hårt för att hålla jämna steg med Godevenner, men deras kryssfart var otroligt bra. Även i lättare vind, då vi trodde vi skulle kunna matcha dem, så höll de ställningarna eller ryckte lite. Efteråt fick vi höra att kryss i lättvind var något man hade jobbat extra hårt med – och det gav verkligen resultat.

Det finns en anledning till att Elling & Øyvind leder Norska skorthandedrankingen överlägset:

SEILmagasinets Shorthanded-ranking oppdateres normalt etter hver regatta-weekend i løpet av sesongen. Listen viser landets beste shorthanded-seilere over de siste fire årene. Resultatene i inneværende sesong teller 100 prosent, resultatene fra året før 75 prosent, året før der 50 prosent og det første av de fire sesongene teller 25 prosent.

Listen som nå vises er oppdatert før sesongen 2016.

RANKING

Plassering Navn Forening Poengsum
1 Elling Rishoff Asker 1228,54
2 Øyvind Rishoff Asker 772,59
3 Tim Sandberg Tønsberg 597,30
4 Marius Løken Røyken 550,55
5 Sigmund Andre Hertzberg Bærum 532,55
6 Børre Søraas-Sæther Nesodden 514,96
7 Ludvig Daae Bundefjorden 511,25
8 Thomas Robberstad Stavanger 453,51
9 Christian Stensholt Frognerkilen 452,43
10 Einar Stenersen Plathe Bærum 441,25

Även om det var frustrerande att inte kunna matcha Godevenner, så var seglingen fantastisk. Normalt brukar man ju vara i Fjällbacka på morgonen, men nu var vi där när det var som mörkast. Helt fantastiskt.

Efter Fjällbacka så var det mycket funderingar på hur man skulle komma ur strömmen, samtidigt som man positionerade sig för ytterligare vrid på nord och nord-väst. Vi följde Godevenner och bytte tidigt till Kostersidan då båtarna som kryssade på ostsidan hade svårt att komma undan strömmen.

Länge såg detta ut som ett vinnande koncept, men plötsligt blekade det ur vid koster. Detta var föraningen på den nya vinden, men den fyllde inte på… fan också. Snabb exit till fastlandet och långt in mellan öarna där. Här kom vi undan med blotta förskräckelsen, men vi tappade ytterlifgare till Godevenner vilket kändes tungt.

Efter en seg kryss in i Strömstad, kunde vi köra upp en gennaker och ta upp jakten. Byte till J0 efter skärgården och full fart mot Tresteinerne. Återigen lite överriggade, men nu gällde det att satsa allt.

Innan rundningen diskuterade vi olika optioner. Vi var nu 6 distans efter Godevenner och kände att vi behövde chansa lite. Vi kopplade en A2 och siktade på att köra på utsidan av Koster. Detta är ju extremt hög risk, och har ALDRIG funkar förut… men vår kalkyl pekade på att det skulle ge oss 10 minuter…

Precis efter rundning så vred vinden så att kursen på utsidan blev platt, samtidigt blev skärningen norr om Koster helt OK. Dags att köra lite safe igen. Skönt.

Vi hade hoppats på lite mer tryck, men flera olika vindar verkade kämpa om utrymmet. Vi hade en vind på kostersidan och en helt annan inne viud fastlandet, men en ostabil transition mitt i fjorden. Efter att ha gippat österut en gång för att kolla läget, så körde vi på västsidan i mer tryck.

Detta funkade bra och vi kunde gippa in söder om Ulsholmen för att runda Sadelen. Nu hade vi hämtat in lite på Godevenner, men inte så mycket som vi hade hoppats.

Vi diskuterade om vi skulle gå till A3 för den lite brantare bogen efter rundning med det kändes defensivt. Vi fortsatte med A2, och även om det var på gränsen så gick det mycket fort.

Nu jävlar…

Vid Mjölskär hade vi hämtat in 10 minuter och var bara 1.5 minuter efter. detta kunde ju gå?

Plötsligt fanns det hopp. Vi satsade allt, tog kortaste vägen och körde gennaker precis så länge som vi vågade. Och gjorde bäste nedtagningen någonsin…

Kort halvvind med fock in i mål och vi klarade det? Eller? Vad blev tiden? Vet inte? Vi får väl se…

Sedan kom ett SMS ”Seger med 35s! Snyggt!”.

YES!

Intressant att titta på tiderna mot Godevenner.

15 minuter före vid Hätteberget för att vara 1:15 före i Fjällbacka. Som mest 20:15 bakom i Strömstad innan vi börjar hämta tillbaka… För att till sist vinna med dryga halvminuten.

Här ser man de olika delsträckorna och hur mycket snabbare, eller långsammare vi är i % (korrigerat).

Sammanfattningsvis kändes det bra. Man kan inte göra något åt båtar som seglar i annat väder, utan klassresultaten är de man kan påverka. Och det var verkligen inget fel på motståndet!

3 bra saker vi tar med oss…
– Förmågan att hantera båten när det blåser. Vi har lärt oss var gränserna går och seglar proaktivt med få vurpor. Dessutom går ingenting sönder. Inte på GOR förra året och inte nu. Det lönar sig att ha koll på mecket.
– Segelbyten. Ibland hade det varit bättre med en enklare segelgarderob, där man kunde fokusera på annat. Men nu har vi valt att göra båten så snabb som det går och måste se till att ha rätt segel uppe. Här gör pelle ett kanonjobb, och det gnälls aldrig även när tre olika gennakers är uppe inom 20 minuter :-)
– Beslutsfattande. Vi har blivit bra på att disponera vår segling och vet oftast när det är läge att tänka till lite extra. Besluten kanske inta alltid blir rätt, men vi missar sällan de kritiska avsnitten och har bra snack kring alternativen.

3 dåliga saker
– Vi skulle så klart ha tagit två rev i Ljungskile. Det behöver inbte vara fel att köra safe ibland…
– Vi måste ha bättre koll på konkurrenterna. Trackingen gav inte alls samma stöd som de gamla rundningrapporterna där man direkt visste hur många minuter man hade till andra båtar. Nu blev vi lite desperata i jakten på Godevenner, när vi egentligen skulle vara konfidenta i att vi kunde segla ifatt dem. Här behöver vi hitta ett eget system om inte TracTrac kan visa mer data.
– Vi överskattade J0 i vissa lägen. Accelerationen är bättre än med fock, men i 6-10 knops vind så kan toppfarten i vissa fall vara bättre med fock. Det är inte alltid som större är bättre. Dessa siffror måste vi få koll på.

Resultatlista
1 J/111 BLUR Peter Gustafsson & Pelle Pedersen 23:40:28 26:23:49
2 First 40 GODEVENNER Elling & Øyvind Rishoff 23:02:30 26:24:20
3 IMX-40 GERTRU D Hans Ristner & Monica Johansson 25:28:20 28:14:55
4 Pauger 30 LAKRISBåTEN Mikael Vesala & Irina Gracheva 26:10:06 29:32:38
5 Centerline 40 BLåELD Thord Lyrstrand & Johan Bexell 29:46:38 32:50:39
6 Elan 410 ALICE Björn & Adrian Gerstädt DNF

Alla resultat här.

Stort tack till SSVÄ, Pantaenius och alla seglare som är med och gör detta till värdens bästa shorthandedrace!

Och till sist ett STORT grattis till Staffan Cederlöf & Gustav Gabinus som spikade totalt i Compis 28 Retro Balloon. Värdiga vinnare som seglar den stackars båten hårdare och hårdare för varje år.

Dessutom två av de skönaste seglarna på hela kusten!

Keep it up!

The post Pantaenius Bohusracet 2017 appeared first on BLUR.

The post Bohusracet 2017 | video appeared first on BLUR.

Fick tid att klippa ihop lite material från Stora Oset i maj.

Gjorde den lite längre så man kan lyssna på hur det låter ombord när jag ochg pelle seglar doublehanded. Vi försöker hela tiden att prata om vad som händer för att inte missa något – just beslutsfattande är det som är svårast när man seglar på två och det är mycket som skall hinna med.

Det finns också en slarvig spinn-nedtagning runt St Pölsan.

The post Stora Oset 2017 | film appeared first on BLUR.

Här kommer vår rapport från årets Tjörn Runt. I år blev det 260 startande (inklusive nya cruising-klassemn) vilket skall jämföras med 294 startande 2016 och 335 2016.

Vår lilla film:

Årets Tjörn Runt följde ett klassiskt mönster. Lättare vindar i början, som ökade ju längre söderut man kom. Och de som var först in i vinden blev svåra att fånga.

Vi startade ganska långt upp på linjen, då vi bedömde att vindpuffarna vare starkast där. En bra start där vi kunde hänga av J/111 Dacapo och Magnus Lundgren i Arcona 380 i lovart, men fick fightas med First 40 Flash som kom upp från en position i lä för att hindra oss att rinna i klapp.

Det visade sig att de som startat mitt på linjen nog hade lite edge. X-41 Kwanza, Xp-44 Veronix och First 40 Karukera såg alla mycket bra ut när vi kom till bron. Men det är ju också stora & snabba båtar.

Vid Brattön såg vi två falanger. Flash, Karukera, vi & Arcona på västsidan där det krävdes ett kort slag men där man sedan sträckte… och Kwanza, Veronix & Dacapo på ostidan där man initalt seglade lågt men sedan hade bättre vind. Eventuellt var det en liten fördel för det senare spåret, då Kwanza ledde vid Kårevik. Men de två First 40:orna var 2:a och 3:a där so skillnaden var liten. När vi mötte Dacapo så hade de gått från 50 meter bakom vid Tjörnbron till 50 meter framför.

Traditionell kryss där det lönade sig att hålla höger. Dacapo seglade matchracing och vi fick slita för att komma i ofas. de fick högern 2-3 gånger innan vi kunde ducka dem och ta ett sista kliv västerut innan vi bytte kant vid Kärrsön. Då var vi 5-6 båtlängder före och kunde dryga ut detta på kryssen ner längs Kärrsön och St Dyrön.

Foton: Henrik Nordqvist

För att komma undan strömmen så gick vi innanför Åstol och höll oss på vänsterkanten ner mot Marstrand. In bakom Skallens Fyr och sedan direkt söderut igen tills vi låg upp Hätteberget med lite marginal. Kändes bra, och vi drygade ut på de båtar som hamnade längre ut i fjorden. Båtarna framför hade samma idé och i kölvattnet fanns hela tiden Arconan (som ju brukar ha koll).

Foton Carl Fjällman

Dacapo var väl tvungna att chansa för att fånga oss och slog västerut tidigt. Här tappade man säkert 5 minuter på oss.

Rundning vid Hätteberget och uppå med Code 0 (efter lite strul). Vid Dynan var det dags att sätta nylon och vi hade svårt att välja då TWA varierade mellan 125 och 145. A3 kom upp men vi bestämde oss ganska snabbt för att gå till A2. Strulade till peelen, och broachade rejält nå ett regnmoln gav massor med vind. Inte bra med TVÅ gennakers uppe :-) A3 hamnade i vattnet men kom ombord utan skador, och till sist var vi igång igen. I de här lägena kanske man skall köra bare-headed (ta ner den gamla, koppla om & hissa nya) för att minska risken för strul. Eller inte göra bytet mitt i värsta vindbyn…

Men nu blev det åka av. Bra planing norrut där vi toppade 18.26 knop. Den vridiga vinden, och massa öar, gjorde det dock svårt att hitta en optimal vinkel.

X-41 Kwanza. Foto: Anna Strandberg.

First 40 Karukera. Foto: Anna Strandberg.

Efter ett par gippar kunde vi ta oss in under kraftledningarna vid Vannholmen. Här mötte vi ju massa båtar från korta banan, men vi höll oss borta från eventuella fighter.

På raksträckan mot mål kom ytterligare ett stort svart moln med massa regn och åska. Väldigt varierande styrka och riktning och vi hade en del problem med att ta oss runt Ärholmen (se filmen).

Till sist blev vi 7:a i klassen och 8:a totalt på långa banan (eller Coastal som det heter nu för tiden). Helt ok, och i det här vädret får man nog räkna med att få stryk av duktiga seglare i First 40. Stort grattis till Karukera som spikade klassen och Dominant 105 Ladsy Godiva som, helt planenligt, var först totalt på långa banan.

1 First 40 Karukera – Ola Sandell 1.141 05:43:09
2 First 40 Flash – Erik Krister 1.135 05:43:20
3 Finnflyer 36 Geisha – Björn Rosengren 1.085 05:47:00
4 Arcona 380 – Magnus Lundgren 1.101 05:48:03
5 X-41 Kwanza – Sten Haeger 1.162 05:48:32
6 Xp-44 Veronix – Stephan Berntsson 1.200 05:50:43
7 J/111 Blur – Peter Gustafsson 1.138 05:53:34
8 Finnflyer 36 Zlatan – Lars Wikander 1.079 05:55:42
9 XP-38 BlueS – Hans Johansson 1.111 05:59:57
10 One-Off Essex Girl – Jan Olesen Essex Girl1.284 06:07:10
…

Alla resultat här.

Efter en kort touch-down i Almösund så stack vi till Norge. 120 distans i 8-12 m/s SV och riktigt stökig sjö. Snabbt (6 timmar från Måseskär till Færder fyr) men obekvämt. Framme i Son 04:30 på morgonen och nu redo för Hollendern kommande helg.

The post Tjörn Runt 2017 appeared first on BLUR.

Jag har alltid gillat att segla i Norge. Jag vet inte vad det är med den norska seglarmiljön, men man känner sig alltid välkommen och man hittar en bra balans mellan sociala aktiviteter och seriös kappsegling. Dessutom har andra pratat varmt om Hollændern under många år, så i år tog vi chansen att kombinera detta race med OneStar som går om 2 veckor.

“Sweet yachts only”. Stort tack till Claus Landmark för att vi fick parkera bredvid hans Santa (ORCi World Champions 2016).

Vi hade ju en snabb & lite tuff seglats upp till Son direkt efter Tjörn Runt, så båten låg redo när vi kom upp efter jobbet fredag. Ett par öl i klubbhuset och spekulationer med de lokala seglarna hanns också med.

Den stora frågan var så klart de lätta vindarna, och hur de skulle vrida under lördagen.

På lördeg morgon stod det 5-7 m/s från NO, vilket var lite mer än man lovat, men alla vädermodeller pekande på avtagande (och vridande) vind framåt lunch då vi rundade Hollænderbåden. Frågan var åt vilket håll det skulle vrida…

I de tidigare starterna fanns det två tydliga strategier. 80% som gick på en babordsbog rakt ner mot Gullholmen och de som startade styrbord för att komma ut i strömmen och eventuellt mer vind. Det senare kändes dyrt för en eventuell fördel längre fram (bogen indikerade 90/10 BB/SB).

Linjen var egentligen orimligt kort för de 24+19=43 båtar som startade i klass 6 & 7. Vi bestämde oss för att komma in från lä (bansidan) på SB och gippa och sätta på skottet och lyckades bra med detta mellan en HP1030 och Bavaria 38 Match Ille Moro med bara 2-3 båtar i lovart. Vi kunde dock bygga lite avstånd på genom en bra sättning och lite hetare vinkel.

Nu blev det tydligt vlka båtar som valt vilken väg. Längst österut hade vi Shaw 9 Karma Police som var klart snabbast i klassen, och som också skulle trivas bra i lätt undanvind. Sedan Ille Moro och vi. På västsidan, efter en initial styrbordsgipp hade vi Landmark 43:orna Santa & Karoline, Xp-44 Too Bonita och J/111 Dacapo. I mitten King 40 Magic och ytterligare några snabba båtar.

Game on.

Vi hade bra speed och ledde väl fältet tills Karma Police fick upp ångan. Både de och vi fick göra någon kort gipp västerut innan Gullholmen. Här stod valet mellan att gå i sundet, vilket var kortaste vägen, eller ute i fjorden där det stod mer vind och kanske var mer medström…

Vi valde sundet och klarade oss helt ok initialt. Magic gjorde det nog bäst genom att gippa ut och gå tajt på västsidan om Gullholmen. Vi körde in i ett vindhål strax efter sundet, men lyckades komma undan med blotta förskräckelsen genom en kort gipp västerut (det spår som går SV under siffran 54). Vi hade tappat Magic och Landmarkarna hade knappat in rejält längre västerut.

De bägge strategierna konvergerade nu, och många av båtarna verkade vara sugna på en överbåge och kom upp framför oss (de skall ju vara snabbare i dessa vindar). Vi gick på rhumbline och bytte till A5 när det vred emot för att sedan gå till A2 igen. Jämfört med Dacapo, Magic och Landmark 43 White Shadow seglade vi mycket bra och seglade om eller utökade ledningen.

Avståndet till de första båtarna var svårt att bedölmma, men vi hade i alla fall inte tappat mycket.

Här är en snygg sekvens när vi seglar om White Shadoow när de gör ett spinn-byte. Det kändes som de körde lite grann på halvfart?

Två korta gippar in mot Hollænderbåen och man började nu få koll på klasserna före som rundade samma märke. Bogen över till ost-sidan såg straight forward ut och vi bestämde oss att gå lågt och fort för att komma undan ett antal långsamma båtar.

Här hamnade vi dock i en otäck transition mellan den gamla vinden (som stod kvar för de som körde överbåge) och en lättare vind från ost. Vi hängde kvar och till sist fyllde det på, men Magic smet förbi och rundade 100 meter före.

Vi körde vår J0 som gav bra punch i en bris som blev allt lättare, och vi hanterade långsammare båtar på ett bra sätt.

För oss fanns egentligen bara utsidan av Rauer som alternativ. Vi ville också västerut då några av modellerna hade pekat på en vind som skulle gå via nord till nordväst senare på dagen. det var också tydligt att Karma Police, Santa och Too Bonita hade investerat i denna strategi. Karoline hade gått all in på motsatta sidan och hade försvunnit österut.

Vi hade sällskap av några duktiga seglare. Är man på samma ställe som Tommy Bergmann och hans legendariska Finngulf 39 Luringen, så är man inte helt fel ute :-)

En båt som hade det svårt i det lätta vädret…

När vi kom ut i fjorden vred det mot och lättade rejält ute i fjorden. Nu kändes det plötsligt svårt att ta sig västerut. Magic gjorde ett försök men hamnade mitt i fjorden.

Vi skickade upp Johan i masten för spana efter vind, och vi kunde konstatera att båtarna längre norrut hade lite mer vind men också mer från NV. Det såg ut att skruva upp helöa vägen om man bara fortsatte frammåt.

Det var ändå för sent att byta kant och vi bestämde oss för att ta oss norrut på de kårar som fanns och hoppas på att vi skulle lyfta för babord för oss också.

Vi gick på speed och lyckades komma in i mer tryck. Nu kom också Karoline ut från sitt östliga spår och hade uppenbarligen tjänat på de. De slog 2-300 meter framför oss. Vi pejlade hela tiden karma Police och Santa utan tydliga resultat. Ibland kom de fram. Ibland vi. Helt klart var dock att Too Bonita och Magic hade det svårt i mitten.

Några korta slag förbi Larkollen innan vi kunde sätta kurs mot Gullholmen. Här vred det med och vi gick till Code 0, A3 och sedan Code 0 igen innan det blev riktigt lätt och vred ytterligare mot syd. Svårt.

Det stod klart att de båtar som låg söder om Gullholmen, bland andra Karma Police och Karoline, hade det tungt. Vi såg dock vind som fyllde på längst västerut och skar rejält med A3 för att möta den. Även Santa, som vi hade seglat runt, siktade på samma vindkant lite söder om oss. Lite risky, men det fanns just då inget som talade för vind inne vid Jelöya.

Här syns spåret där vi seglar NV för att möta den nya vinden.

Karoline hade sett vad som hände och hade också kommit ut – man ville ju inte tappa Santa på målrakan. Karma Police var sist ut i vinden och hade nu förlorat allt sitt försprång.

Vi gick in rejält i den nya vinden innan vi gippade framför Santa in mot Gullholmen. Där bytte både vi och dem till A2 och fortsatte att jaga tryck norrut.

Svår segling norrut, där vi gippade på varenda puff. Men vinden blev allt svagare och till sist låg vi alla och kämpade mot mållnjen med farter runt en knop.

Vi visste att vi låg bra till, men jag blev bara mer och mer säker på att detta skulle sluta med bleke 100 meter före mål och att allt slit skulle vara förgäves.

På några små kårar gled Karma Police och Karoline i mål. Santa lyckades segla om oss på en privatare när vi blev sittande med A2 alldeles för länge. Vi bytte till A2 och kunde till sist driva över mållinjen 100 meter efter Santa.

Aaaaaaarghhh… lättnad!

Att kunna utmana Landmark 43 och Shaw 9 på vattnet, och vara 4:e båt i mål, är otroligt kul och då blir ju avstånden på beräknad tid stora.

Här är de 95 båtar som seglade långa banan:

Alla resultat här.

Vad var då tricket?

Framförallt seglar vi fort i dessa förhållanden. Vi vet när det skall bytas segel och är trygga i våra vinklar. Med fokus på fart så har vi relativt lätt att segla offensivt och ta oss till de ställen vi vill.

Sedan hade vi mycket tur på vägen norrut, där vi lyckades ta oss mellan områden med tryck.

Vi seglade av olika anledningar med ett lite mindre gäng. Stort tack till David, Johan, Simon, Magnus och Pelle som körde på 100% hela vägen. Extra stort tack till Johan som var med på race för första gången och som kallade varenda puff på Oslofjorden och höjde nivån (och glädjen) ombord.

Tack också till KNS och Karl Kjørstad, Soon SF, Claus Landmark, Ludvig Dae, Tom Olberg och alla andra som gör att man vill segla mer i Norge.

När vi tuffade mot Hankö var det en strid ström av båtar som hann i mål precis innan maxtiden 23:00.

I intron så reflekterade jag över den norska seglingsmiljön. Ett av mina bästa minnen är från 2007 (är det verkligen så länge sedan) då vi seglade Watski Skagerrak 2star för första gången. Välkomnandet från Fredrikstads SF var helt otroligt och det var det också i lördags då vi parkerade på Anderssen-slippen i Hankö-sundet.

The post Hollænderseilasen 2017 appeared first on BLUR.

Det finns ju en lång tradition av att segla shorthanded och solo i Norge. Watski 2star Skagerrak var väl det race som drog igång hela rörelsen, och man har kört Onestar under lång tid. Man har också många seglare som satsar riktigt seriöst på den här typen av segling. Från Rune Aasberg & Simen Løvgrens Clsass 40-projekt ner till Pogos, JPK, SunFast ochg specialanpassade Elan ochg First.

Därför kändes det extra spännande att få mäta krafterna med så duktiga seglare.

Före start. Lite vind och regn. J0 på rulle en bit ut på peket för en förmodad lättvindskryss ner mot Færder fyr.

Den stora snackisen hade så klart varit banor och banförkortningar. Vi var mitt i ett lågtryckscentrum och vädret skulle vara ostabilt. Och lätt.

Före start. Elling Rishoffs First 40 Godevenner, som leder den norska shorthandedrankingen, med code.

Här är vår start. Jag startade för långt i lä och fastnade i en stor klunga från tidigare starter. Frustrerande. Och så hällregn på det.

Jag blev också påseglad av en lovartsbåt när jag låg på fördäck och kopplade gennaker. Med J0 så skär man ju lite mer, men den andra båten hade bestämt sig för att “jag får ju segla mot märket” och styrde rakt in i mitt peke. Surrealistiskt att jobba på fördöäck och se någon medvetet segla på en :-)

När det väl kom lite vind så kunde jag börja plocka lite båtar. Bra fart mot Hollændern och Fulehuk, där jag bara hade Pogo 40 Black Pearl, Godevenner och Swan 48 Galatea före mig… Galatea passerade jag strax före Fulehuk.

Och när Elling strulade till det med coden, så kunde jag segla om honom också. Jag försökte hålla mig på rhumbline, men det var lite klurigt i strömmen.

Så här såg det ut mest hela dagen. J0 uppe för kryss och reaching ner till TWA 100. A3 på däck då vinden kom akterifrån. Jag räknade till 4 sättningar (och 3 av gångerna kom den ner inom 5 minuter). Focken på hakar är redo i fall vinden skulle öka så att J0 inte funkar längre.

Med en distans kvar till rundning hade jag ett bra läge med Black Pearl och Godevenner i lä. Kurs rakt på märke mer TWA 70-90 grader. Humöret började stiga ombord…

Men med 500 meter kvar till rundning så körde jag in i ett vindhål. Aaaaaargh… Och vinden vred 90 grader till SV, så jag var tvungen att sätta A3, segla 100 meter för babord, gippa, segla 100 meter för styrbord och plocka ner. Nu hade jag tappat både Black Pearl och Godevenner, och Xp 44 Framtia hade hunnit ikapp och rundade på utsidan mig…

Efter rundning passerade jag Godevenner igen (slog tidigare mot öst) men det dröjde inte länge förrän vinden dog igen. Här blev vi liggande i 3.5 timmar (14:00-17:30) i en norgående ström som tog ut den lilla vind som fanns.

Här blir jag omdriven av JPK 1080 Mika.

Det var en av de mest udda saker jag sett.

Hela fältet låg i stort sett stilla, med alla möjliga segelkonfigurationer från fockar, coder till plana gennakers. Men inga inbördes positioner ändrades och de 4-5 första båtarna hade ungefär samma framfart. Mika var kanske 1000 meter bakom, men “vobblade” sig långsamt genom fältet. Med bara stor ocxh fock så verkade hon generera någon typ av framdrift i vågorna. Båt efter båt plockades och retfult gled Mika förbi bara några båtlängder bort. Plötsligt var hon först i fältet 500 meter framför.

Helt sjukt. Och ingenting som någon av oss kunde göfra nåt åt. Kanske var det en tam säl som puttade på eller nåt :-)

Till sist fyllde det på med vind. Jag, Godevenner och Stær hade jobbat oss så långt österut det gick för att hitta vind, trots att detta tog oss längre från märket. Och till sisthittade vi några kårar där A3-gennakern bar.

Detta är ju Blur-förhållanden och jag kunde snabbt hämta in Black Pearl.

Jag gav mig tusan på att klämma Mika också, även om hon var 6-700 meter framför. Det fick nästan och jag var 2 båtlängder efter i mål vid 19:04. Nära!

Mika vann så klart övertlägset (stort grattis), men jag gjorde bra ifrån mig mot Elling Rishoff och Tor Hove som är två av Norges absolut bästa shorthandedseglare. Och när det väl var “seglingsbart” så var jag mycket nöjd med min insats.

de mindre klasserna vanns av en J/92 och en J/109. Så det var ju synd att det inte blev en trippel :-)

1 JPK 1080 MIKA HARALD WALDER 08:45:00 08:55:30
2 J/111 BLUR Peter Gustafsson 08:49:00 09:13:10
3 Arcona 410 STæR Kjell U Sandvig 09:30:51 10:03:23
4 First 40 GODEVENNER Elling Rishoff 09:30:15 10:04:48
5 Hanse 430 DIVA Bjørn Strand 09:44:00 10:09:27
6 Elan 400S KRAFTKAR 09:46:00 10:21:09
7 First 40.7 FRITT FRAM! Audun Gjøstein 10:24:40 10:38:24
8 Pogo 40 BLACK PEARL Sverre Marius Ellingsen 09:31:45 10:50:08
9 Elan 350 ELANOR Tor Hove DNF (16)
9 XP-44 FRAMTIA Kjetil Tørseth DNF (16)
9 Swan 48 GALATEA MORTEN HARLEM DNF (16)
9 Jeanneau Sun Odessey 439 TAMARA Lars-Fredrik Moe-Helgesen DNF (16)
9 X-50 JOKERMAN Per Ottar Skaaret DNS (16)
9 Sun Fast 3600 FLYING SCOTSMAN Colin Campbell DNC (16)
9 Bavaria 42 Match SY MANGO Frode Lund DNC (16)

Hela resultatlistan här.

Kort oppsummering av årets Zhik Skjæløy OneStar

Da er endelige resultatlister publisert. Beklageligvis kom ikke alle i mål, til tross for endrede målganger med avkortninger, men det ble veldig lite vind på slutten. Allikevel tolker vi tilbakemeldingene til at de fleste var happy-sailors.

Lørdag kveld ble det middag og fest på Kroa og en verdig premieutdeling av flotte krystaller fra Fredrikstad Seilforening og et flott gavedryss fra Zhik og Sailtuv.no

Jeg ønsker å takke alle som har hjulpet til med arrangementet; Lars Petter, Vidar, Tor, Marius, Esben, Henning, Rune, Jan Helge og Per Arne. I tillegg våre sponsorer Zhik, ved Sailtuv.no og Skjæløy Slipp. Og til slutt alle dere seilere, som tydeligvis setter veldig stor pris på regattaen, dens form og rammer.

Velkommen tilbake alle sammen neste år!

På vegne av “dugnaderne”
Simen

Hemseglingen till Långedrag blev tuff med start 03:30. Fin soluppgång över Koster och bra segling ner till Smögen där det motade och blev jobbigt.

Men det var värt besväret. Att få segla Hollændern och Onestar var superkul, och vi gjorde inte bort oss. Den här gången heller.

The post Zhik Skjæløy OneStar 2017 appeared first on BLUR.

The post Zhik Skjæløy OneStar | filmklipp appeared first on BLUR.

Här kommer, till sist, en kort rapport från Öckerö Shorthanded.

Det var första gången för oss, då jag tidigare prioriterat Silverrudder. Och förra gången lyckades vi inte komma med bland de 50 som får segla, så i år var vi första båt att anmäla oss. dessutom ökade man i år gränsen till 55 båtar.

Jag körde själv ut båten till Öckerö på fredagen. En kort segling från Långedrag och gott om tid att få ordning på allt. Vädret dominerades av några stora lågtryck över Skandinavien, så vindarna skulle bli lätta från NO-O.

Start 1 lördag morgon med J/80 i ledning före Pelle Lindell i sin Pogo 8.50. Vid Trubaduren Hätteberget hade Pelle ryckt åt sig en rejäl ledning i klassen.

Start 2 med X-332 Monkey Business i täten. J/88:an skar upp ovanför gänget och lyckades dra iväg rejält.

Vår start, där vi fastnade bakom X-412 Primex. Men efter ett tag kunde vi skära upp bakom och passera dem och de andra i lovart. Det hade funkat fint för J/88 och det funkade fint för oss. Även de två Farr 30:orna hängde med bra men valde en lite ostligare väg.

Vi gippade tidigt för att hamna väster om fältet. Vi tyckte att det stod lite mer vid på högern närmare öarna och vi fick snabbt bra distans till Arcona 380 och resten av fältet.

Vi valde att gå hela vägen ut till layline innan vi gippade mot Trubaduren Hätteberget. Vi ville undvika en ev nordgående ström, men det visade sig att den inte var så stark. Det var nog hugget som stucket mot de som gick i mitten eller längre västerut.

Vi bytte också från A3 (som är bättre för skärning i lätt vind) till A2, som ger mer “oumph” på läns när vinden ökar. Och nu hade vi ändå 2-3 m/s stadigt :-)

Efter nedtagning gennakern vid Trubaduren blev det sträckbog med J0. Här kunde vi passera Farr 30 Farrgo och jaga ikapp både Pogo 8.50 och J/88 som ledde respektive klass på vattnet. Det var bera Mrs Freckles som vi inte riktigt rådde på, utan de höll avståndet ca 100 meter före. Jag var helt säker på att vi skulle kunna håva in det, men av någon anledning så gick det inte…

Lunchdax! Mattias Bodlund är ju alltid med när vi kör full besättning, men vi har aldrig kört doublehandedrace tillsammans. Funkade dock mycket bra!

Efter en krånglig kryss från St Pölsan in i skärgården, så fick vi ett rejält lyft och kunde passera Mrs Freckles precis innan märket. Äntligen lite tur…

Sedan blev det spinnaker söderut. Båda Farr 30 fortsatte med sina assymetriska, men vi kunde gå lågt och relativt fort med vår A2. Så avståndet bakåt ökade snabbt. Men…

Ser det inte lite tunt ut där framme?

Carl Fjällman kom förbi och fotade. Han meddelade glatt att det var helt blekt söderut och att alla nog skulle parkera där.

Tack för det!

Och vid Måvholmen var det slut på det roliga. Helt blekt. Och vi blev snabbt en tydlig markering för resten av fältet, där båtarna bakom sökte sig upp mot Rörö. Först J/88 och sedan hängde de tvåp Farr 30 på. Bara att bita i det sura och skära ut och möta gänget.

Det blev en kul fight där alla fyra kortgippade ner på västsidan om Källö-Knippla och där ledningen byttes flera gånger. Att bli först i mål var det enda som räknades nu :-) och till sist lyckades vi ta oss i mål före de andra.

Mattias happy med dagen!?

1 Farr30 Mrs Freckles 1.057 06:38:41
2 Farr 30 Farrgo 1.079 06:47:41
3 Hp1030 HorsePower 1.048 06:50:36
4 J/111 Blur 1.118 07:00:52
5 Arcona380 Ikigai 1.086 07:08:44
6 Archambault 35 Jigy Jigy 1.054 07:20:44
7 First 35 Elusive 1.035 07:26:24
8 First 35 Jolie 1.039 07:26:45
9 X-37 Xil 1.057 07:33:19
10 X-412 PrimeX 1.052 07:33:46
11 Sunfast 3600 La Primera 1.06 07:37:53
12 X-40 Nixie 1.094 07:45:10
13 Dufour 36 P swetre 1.056 07:47:13
14 Faurby 396 Forza 1.05 07:47:53
15 X-40 Elixir 1.094 07:50:34
16 Arcona 400 High Five 1.072 08:01:36
17 Bavaria 38 match Draklunne 1.074
17 First 35 Nausicaa 1.042

Strora avstånd så klart, men som snabbaste båt har man inte råd att parkera. Jag var dock mer orolig över vår fart vs Farr 30. Vi brukar inte ha problem på sträckbogar där vi kan köra J0, men nu kändes det segt.

Efter ett bra kalas på Björkö så var det dags för en gråmulen söndag. I alla fall med lite mer vind!

Söndags-start 1.

Banan på söndagen var rejält kort, och det såg ut att bli ganska mycket halvvind/sträckbog.

Söndags-start 2.

Vi gjorde en bra start och kom ganska snart loss. Med TWA 90-100 kunde vi köra Code 0 norrut. Lite over-powered i byarna, men inget som inte gick att hantera.

Bra lucka igen till fältet. Det här borde vara vår bog… Efter Måvholmen blev det bidevind och sträckbog med focken mot en prick i “inre leden”. Sedan sträck igen söderut.

Rundning av Gallskärsbåden utanför Björlanda. Bara Arcona 380 som hänger på…

Även om vi kunde ladda på med mycket segel, här kunde vi köra Code 0 igen, så blir det bara vattenlinje-åka i de här lägena. När det lättar ur så drar vi ifrån, men när det blåser så är det inga större skillnader.

Efter en extremt kort spinnakerbog och en kort målraka så var vi i mål efter 01:53:47.

1 Arcona380 Ikigai 1.086 02:05:28
2 Farr30 Mrs Freckles 1.057 02:06:23
3 Hp1030 HorsePower 1.048 02:06:52
4 J/111 Blur 1.118 02:07:13
5 Sunfast 3600 La Primera 1.06 02:07:35
6 Farr 30 Farrgo 1.079 02:08:48
7 First 35 Elusive 1.035 02:09:08
8 X-40 Elixir 1.094 02:11:15
9 First 35 Jolie 1.039 02:11:58
10 Dufour 36 P swetre 1.056 02:13:50
11 X-37 Xil 1.057 02:13:55
12 X-40 Nixie 1.094 02:14:30
13 Archambault 35 Jigy Jigy 1.054 02:15:40
14 X-412 PrimeX 1.052 02:16:31
15 Arcona 400 High Five 1.072 02:17:41
16 Faurby 396 Forza 1.05 02:19:14
17 Bavaria 38 match Draklunne 1.074
17 First 35 Nausicaa 1.042

Det kändes som vi inte hade rått på Arconan, och mycket riktigt var vi 1.4% för långsamma trots att vi under 60% av racet kunnat ladda på med Code 0 mot Arconan som körde fock. Återigen fick jag känslan av att vi inte riktigt var på 100%.

Teorin är att botten inte var riktigt ren, vilket brukar straffa sig så här års…

Stort grattis till Lena och Eivind på Mrs Freckles som var i sörklass i klassen. Totalt vann de på samma poäng som Pogo 8.50 Calypso och bara ett poäng före 707 Nano.

Sedan var det ganska jämt mellan placeringarna 2 till 5.

1 Farr30 Mrs Freckles 2.0 1.0 = 3.0
2 Arcona380 Ikigai 1.0 5.0 = 6.0
3 Hp1030 HorsePower 3.0 3.0 = 6.0
4 Farr 30 Farrgo 6.0 2.0 = 8.0
5 J/111 Blur 4.0 4.0 = 8.0
6 First 35 Elusive 7.0 7.0 = 14.0
7 Sunfast 3600 La Primera 5.0 11.0 = 16.0
8 First 35 Jolie 9.0 8.0 = 17.0
9 Archambault 35 Jigy Jigy 13.0 6.0 = 19.0
10 X-37 Xil 11.0 9.0 = 20.0
11 X-40 Elixir 8.0 15.0 = 23.0
12 Dufour 36 P swetre 10.0 13.0 = 23.0
13 X-412 PrimeX 14.0 10.0 = 24.0
14 X-40 Nixie 12.0 12.0 = 24.0
15 Faurby 396 Forza 16.0 14.0 = 30.0
16 Arcona 400 High Five 15.0 16.0 = 31.0
17 Bavaria 38 match Draklunne 19.0 DNS 19.0 DNS = 38.0
17 First 35 Nausicaa 19.0 DNS 19.0 DNS = 38.0

Stort tack till Jan-Olof Nilsson, XSS och alla andra som arrade. Och alla seglare. Detta är ett av de trevligaste arren vi har på kusten. Keep it up!

The post Öckerö Shorthanded 2017 appeared first on BLUR.

Jag läste ju nyligen “The Medal Maker”, som handlade om Victor Kovalenko som väl är världens mest framgångsrike seglingcoach. Även om hans metoder kanske är lite traditionella.

Det som har slagit mig är hur likt det är att cocha startups, där unga drivna människor behöver bygga ett team, hitta värdegrunder och mål som tar dem vidare. Och som bygger moment och ger effekt på både kort och lång sikt. Dessutom jag ser ju hur många saker som funkar lika bra ombord i min båt som på ett kontor där medarbetarna förväntas göra saker de inte trodde var möjligt…

Så min enkla fråga är: vilka är bäst på coaching i seglarsverige?

Jag hade velat intervjua dem för att få fram gemensamma nämnare, metoder och bra trix.

Resultatet presenteras så klart här, så kan vi alla lära oss något.

The post Sveriges bästa coacher? appeared first on BLUR.

Här är vår lilla film för att sammanfatta Rolex Fastnet Race.

Ett fantastiskt kul race. Mycket intensivare och mer strategiskt än jag trodde från början. Man seglar ju längs Englans sydkust med uddar, tidvatten, sjöbris och vädersystem som rullar in västerifrån.

Och massor av andra duktiga båtar som man kan följa på AIS. Vi hade jobbat mycket med detta, och använde andra båtar dels som markörer för vind och ström, men också för ren farthållning. Det blir ganska intensivt när man hela tiden får rapporter på hur fort alla andra går. Ett tag pratade vi tillochmed om att köra upp konkurrentens fart på masten för att trimma mot den. Man förstår att Volvo-båtarna har det intensivt när man har det på det sättet runt hela jorden.

Många har menat att det var ett långsamt race. Men vi seglade på under 96 timmar vilket är normalt och jämförbart med det vi fick när vi körde igenom gamla race i datorn innan. Det var en del svåra transitioner med lite vind, men vi fick också en liten körare från ett lågtryck över Irland. Så rundningen av “the Rock” blev precis som i broschyren.

Hela storyn här.

The post Rolex Fastnet Race 2015 | the video appeared first on BLUR.

Full race-rapport kommer under helgen…

The post Helly Hansen Skagen Race 2018 | downwind appeared first on BLUR.