Silverrudder Challenge.

134 distans solo runt Fyn tillsammans med nästan 200 andra båtar. Världens största solorace offshore. För mig blev det 29 timmar av aktiv segling i väldigt blandade förhållanden.

Och en upplevelse utöver det vanliga.

Förberedelser

Jag brukar ju alltid vara noga med förberedelserna. Och den här gången kändes det ännu viktigare då jag ville vara utvilad och må bra inför start. Därför seglades båten ner i god tid, och jag var på plats med en dag tillgodo. Det enda som fanns kvar var att trä spinnskoten och ställa riggen för rätt vindstyrka.

Jag ville också insupa atmosfären, som ju är väldigt speciell vid shorthandedrace. Alla är så klart lite spända, men också väldigt sociala. Man fikar i varandras båtar, lånar ut verktyg och jämför väderprognoser.

Det var skönt att kunna koppla av och bara vara.

“The boat to follow” skrev jag på Facebook. Det fanns bra möjlighet att följa racet via tracking (man kan se reprisen här), och nu fick jag min egen lilla hejaklack som peppade mig hela racet. Fantastiskt.

Starten

Prognosen för morgonen såg bra ut, i alla fall tyckte jag det. Sol, lätta ostvindar 2-4 m/s och medström både i Svendborgsund och Lilla Bält. Jag var ute en timme före vår start för att titta på de tidigare starterna och pinga linjen. Det låter ju lite korkat att göra det i ett solorace, men för mig är det bra att följa samma rutin timman före start för att komma in i racet på rätt sätt.

Nu hjälper det inte alltid :-)

Jag hamnade för nära linjen och hade fullt sjå att segla ifrån den med bara storen… Jag ville starta på vänstersidan för att kunna få en snygg skärning på styrbord. Nu stod jag still åt fel håll när skottet small och så hann hela fältet iväg innan jag fick upp gennakern och kunde starta jakten.

Här var jag faktiskt förvånad över att jag inte blev mer förbannad… men jag hade sedan länge satt upp spelreglerna och det kanske funkade:

• Segla båten aktivt. J/111 är krävande att segla fort, men man blir belönad för sitt slit.
• Identifiera de kritiska transitionerna och fatta aktiva (och bra) beslut på de 3-4 ställen där det räknades.
• Lita på båtfarten. Segla konservativt och inte göra några flyers.
• Glömma misstagen direkt. Alla kommer att göra minst lika många.
• Vara i nuet. Om detta var en unik upplevelse så ville jag få med mig så mycket som möjligt av den hem med mig.

Strax före den trånga passagen under bron. Ser ganska snabbt ut? Stora gennakern på 157 m2, coden ligger redo att hissas och focken sitter kopplad men ej hissad. Jag ville avvakta fockvalet för att vara säker på vad som skulle komma under kvällen och natten. Foto: BådNyt/Silverudder Challenge.

Alla andra båtar drev i stort sett med strömmen, så jag kunde ganska enkelt tråckla mig igenom. Fick det på film nedan:

Här ser man hur trångt det var för att kunna gippa mellan grundflaken på respektive sida av leden. Så här i efterhand ser det ju bra ut, men just då var det ganska svettigt med ström, båtar, nav och spinntrim…

Jag hade lyckats ta mig runt nästan hela fältet under bron, men några båtar gick fort i den lätta vinden. Rakt förut C12 one off Garfield som var ett lite udda hemmabygge som gled iväg alldeles för lätt.

Det är ju så här man vill att det skall se ut bakåt?

I Danmark verkar det vara mycket långsmalt med breda spinnakers. Även några av de modernare designerna var uppsatta på samma sätt. Gick fort i bland, men sedan blev avstånden större. Den röda gennakern är en av J/109:orna.

Sydsidan Fyn

Det var en lättnad att komma ifrån kaoset i starten. Dricka mycket, äta något, städa ombord och kunna segla lite mer strategiskt. Det såg ju ut att bli en fantastisk dag på havet!

Fokus låg på att segla i tryck, och det verkade hela tiden ligga till höger närmare Fyn. Detta hade diskuterats innan racet, att det mycket väl kunde vara bättre nära lovartsland, så det kändes tryggt att hitta ett eget spår till höger om alla andra. Det var ju några båtar som skulle seglas om också.

Fortsatt bra tryck på höger och avståndet ökade bakåt. Nu började man kunna urskilja de båtar som jag visste var snabba. Framförallt IMX-40 Mandalay med William Friis-Møller från Elvstrøm Sails har ju grym ordning och rekordet runt Fyn i min klass. Han körde en spirad code och hade haft lite strul i början. Han höll också höger men var på behörigt avstånd.

Dessutom gick Wasa 38 Legolas mycket bra, och jag blev lite stressad. Men jag fick snart hjälp från mina fans på Facebook:

Per Holgersson: Vår gamla båt
En av de lättare 38:orna som byggdes.
Högre mast också.
Vad som hänt i DK under åren där vet jag inte.

Göran Frick: Den byggde Jag, Leffe och Åke efter vi sålt Wasa 410:n Ormgas. 38:an gick under arbetsnamnet Klotiris men fick namnet Fjäder då hon sjösattes.Skrov och Däck kevlar, motor placerad mitt i salong med rak axel. Annan kölprofil och djup (ingen kölficka utan bultad direkt i skrovet) tunnare och högre rigg som vi snickrade ihop, undrar om den fortfarande lever? längre bom om jag inte minns fel. Tom i akter och förskepp. Vi sågade upp sittbrunnen och byggde en bättre av delar från en Wasa 55 sittbrunn, med indragna winchar osv.. Vi seglade flera Skaw Race, Kieler Woche (där vi kom 2:a efter Knock on Wood), Fearder och GR så klart. många härliga minnen kommer tillbaka. snabb då och verkar hålla stilen ännu… Heja Fjäder (ursäkta Peter).

Hur sjukt är det här!? Jag är nyfiken på en båt och de som har byggt och ägt den följer mig under racet…

Här gick det upp för mig att folk faktiskt satt hemma och följde mig på tracking och Facebook. Nu var det inte bara för min egen skull jag seglade, utan även för de som följde mig. Mer press. Men kul!

Stämningen på topp efter första etapperna. Bra avstånd bakåt efter Dyø, där jag hade turen att alla följde i samma spår. Ett tag såg det bra ut att gå söder om Dyø, och någon Mini hade tjänat rejält på det… men helst av allt ville jag ju bara min klass skulle hålla ihop på rhumbline och nu hade jag hyfsad koll.

Men det skulle bli svårare.

Västsidan Fyn

Just rundingen av det sydvästra hörnet hade jag tidigt identifierat som en avgörande plats där det gällde att vara försiktig och inte göra fel.

Det låg många båtar precis vid udden, och jag ville komma väster om dem. Jag fick ett bra skift och kunde skära ut på en lätt babordsbog. Så långt var allt väl, men det såg väldigt lätt ut framför näsan. När jag var länst till vänster så gippade jag tillbaka till styrbord och passerade igenom den klunga som låg vid udden.

Nu blev jag lite villrådig. Vinden såg ut att fylla i inne vid land, precis som på sydsidan, men var det verkligen rätt att byta sida på det här sättet. Plötsligt dog vinden. Fan… nu ligger jag ju längst till höger. Jag borde ha seglat safe i mitten… Men alla hade det lika blekt. Jobbigt läge!!

Sedan såg man att vinden fyllde på för några båtar längre fram… de krängde åt styrbord och seglade med code eller plana spinnakers… Det visade sig vara en sydväst och den fyllde mycket riktigt i från land. Pust… det här var nervöst.

I efterhand ser det briljant ut – och det hade inte gått att göra bättre – men jag måste erkänna att det kunde slutat på ett helt annat sätt.

Att få ånga på norrut med tryck i coden kändes förlösande. Båtarna i backspegeln blev mindre och nya dök up framför fören. Det här var min chans att dryga ut avståndet lite.

Så här såg det ut stora delar av varvet. Den stora A2-gennakern, eller “whompern” som jag kallar den som åkte upp och ner på vanligt sätt, code 0 på rulle redo att rulla ut (när jag skall gippa så kan den antingen sitta uppe eller så släpper jag ner fallet) och den shorthandedfock som oftast bor på rulle. Nu började det närma sig beslut inför kvällen och natten, men rapporterna pekade fortsatt på lite mer vind… så det var nog rätt val.

Passerade ett antal Seascape 27 och 18. Kul att de fått ett sådant genomslag och att många väljer att traila till det här racet.

Fortsatt följa John norrut. Här var de snabbaste båtarna från klassen framför; X-99, Cheetah 30 och några till. Men vi saknade några Seascape 27, en J/80 och en mini? Fick av Micke på Cheetah 30 höra att 5-6 båtar smitit iväg och var “över horisonten”.

Efter att ha hunnit ifatt den llla klungan så var det återigen dags för en svår transition. Problemet var också att vi hade en grundbank som jag inte vågade snedda över. Flera av danskarna verkade veta nåt som inte gav visste och körde på. Sedan drog vi igång en efter en med den utlovade nordostvinden.

Bidevind norrut. Stabil vind och relativt lätt att hitta ett bra trim.

Framför i lovart hade jag Open 32 Black Maggy som startat en halvimme innan. Svår att hålla med kölen uppumpad i lovart. I lovart också Cheetah 30 som seglades bra. Annars började det bli glest med båtar nu.

Utan andra båtar runt omkring så blir det en helt annan segling. Nu handlade det om att segla båten fort på instrumenten och driva båten utan att direkt se resultatet. Jag tror att jag är ganska bra på det och jag kände mig trygg och märkligt avslappnad efter en dags hårt arbete.

Nu fick jag också chans att få någonting varmt att äta. Här har jag funderat mycket på hur man skall fylla på energi under ett sånt här race. Det viktigaste är att man inte skjuter på det, utan att dryck och mat finns lätt tillgängligt hela tiden. Ungefär så här såg det ut:

• Kontinuerligt intag av vatten och Vitargo Carboloader (sportdryck med mycket kolhydrater).
• Mackor, drickyogurt och olika typer av bars som “mellanmål”. Ger energi, håller magen igång och höjer humöret.
• Folieformar med pasta/ris & kyckling. Middag som värms i ugn.
• Frystorkad pastarätt (middag) och fruktkompott med kli (frukost) som kan göras även när det är kaos.
• Red Bull & kaffedrinkar på burk för att pigga upp när det känns trögt.
• Minimalt med choklad/godis (mest för att fira när det går bra).

Lilla Bält och nordsidan Fyn

Det var ju denna passage som jag oroat mig mest för innan racet. Helt i onödan.

För det blev en fantastisk segling. Solnedgång, 6-7 m/s och medström gjorde det enkelt. Jag hade sällskap (eller såg) Black Betty precis framför och två X-99:or som fightades med varandra strax bakom.

Jag försökte hålla mig i strömmen utan att segla för lång väg. Gick väl helt ok.

Vackert så det förslår. Foto: BådNyt/Silverudder Challenge.

På vägen ut från Lilla Bält försökte jag hålla mig i strömmen för att sedan komma ut i högerhörnet när strömmen skulle vända. Gick helt ok, även om jag var lite ouppmärksam på att jag kom för långt norrut på första slaget (lurades av den höga fina kursen).

Det sista lilla slaget norrut var för att kolla upp Black betty. Plötsligt vände de om och länsade tillbaka. Jag lyste på dem och allt såg ut att vara i ordning ombord. Märkligt hur mån man blir om konkurrenterna när man seglar solo… ganska skön känsla att vi tar hand om varandra.

Nu var det kolsvart och sjön var rejält jobbig. Men jag hittade ett bra läge för autopiloten där den höll oss på 92-94% av target speed vilket är extremt bra under dessa förhållanden. Jag försökte sova lite, men det blev bara ett par minuter. Laddade ner väder för att göra nya analyser och sedan låg jag i lovart och tittade på stjärnhimlen och njöt. Kanska skulle det straffa sig sedan, men nu ville jag njuta av stunden.

Approachen till Aebleø. Jag höll höger och slog på 3 meterskurvan för att undvika strömmen som nu hade vänt. Svårt att se andra båtar och många verkade slarva med lanternorna. Framförallt var det alldeles för svaga lampor och någon verkade ha valt vit runtlysande. Svagt att inte ha ordning på detta.

Vid rundning av Fyns Hoved för att segla söderut gjorde jag mitt största misstag. Här ligger ett grund på 1.8 m och på flera av mina kort såg det ut som jag var tvungen att gå nprr om. Flera av de mindre båtarna smet söder om, vilket jag inte vågade göra då. Nu i efterhand ser jag att det går… Surt.

Nu hade jag i alla fall halverat avståndet till de små i täten (inte så viktigt men bra för att hålla motivationen uppe). Bra koll också på IMX-40, som precis som jag trodde innan, var svåraste konkurrenten och innehavare av rekordet. Han var nu nästan 10 km eller 45 minuter efter. Och den här kryssen borde ha varit hans starkaste sträcka?

Stora Bält

Det känns alltid lika bra att runda ett hörn. Ett nytt kapitel. Nya möjligheter.

Nu hade vinden dojat till 3 m/s och vridit emot. Jag visste att jag nog var den sista båt som kom runt utan att behöva kryssa, så nu var ett bra tillfälle att skapa lite avstånd. Fram med code, vilket var lite meckigt i beckmörker. Men det gick bra. Full gas söderut i 1-1.5 knops motström.

Från början hade jag tänkt att gå in ett östligare spår, upp bakom Romsø och sedan runt på ostsidan innan jag drog mot bron. Detta hade antagligen gett mindre motström. Nu bar inte coden dit utan alla valde samma väg nära Fyn. Det positiva här var att alla bakom antagligen skulle välja samma väg och att jag nu hade koll bakåt.

Sedan vred det emot rejält och det blev bidevind mot den höga bron. På grund av masthöjden så var jag tvungen att ta den längre vägen, men båtarna som var på väg mot den lilla parkerade ändå. Kanske kunde jag ha tur med ett ostligare vägval?

Månen var uppe en liten stund, men sedan fyllde dimman på. Fuktigt och ruggigt och mycket lite vind.

Det är lite lustigt hur man ser på den här bron. Man tänker att det är lite som en portal – kommer jag bara dit fram så blir allt mycket bättre på andra sidan. När man väl gör det så visar det sig att det är precis lika illa där.

Nu började det bli jobbigt. Först strax norr om bron där jag låg helt still ett tag. Och sedan igen söder om bron. Jag var inte alls sugen på en ny omstart, men Mandalay gick från 10 km bakom till 2.

Så här i efterhand kan man trösta sig med att de små båtarna inne vid lågbron hade det ännu värre. Foto: BådNyt/Silverudder Challenge.

Slutsport

Som nån skrev på Facebook: “nu är det bara ett Tjörn Runt kvar”.

I gryningen tog vi oss söderut i lätta (eller obefintliga) vindar. Vindstråken varade typ i 20 minuter och varierade från TWA 50 till TWA 140. Hårt jobb att fånga alla puffar i dimman och jag tror jag bytte från Code till A2 6-7 gånger. Ganska jobbigt när man är själv…

Mycket undanvindssegel att packa. Var är mina gastar?

Approachen till Svendborg är ganska stökig. Först en läns och sedan en ganska knixig farled. Superlätt vind men medström. Nu var jag 100 meter före Andraž Mihelin i sin Seascape 27 med IMX-40 Mandalay nån distans bakom.

Andraž Mihelin är sloven, och en av grundarna av Seascape. Han har seglat Mini Transat två gånger och hade ett tag 24-timmarsrekordet för minis med 294 sjömil. Alltså inte vem som helst.

Jag hittade rätt i puffarna och avståndet ökade på den första biten in. Sedan parkerade jag och han kom ifatt igen. Så höll det på ett par gånger. Innan jag ställde till det för mig….

Kolla trasslet nere i högerhörnet.

Jag hade bestämt mig för att köra vår lite plattare A5-gennaker för att kunna skära rejält även om det blev brant. Denna sitter i en strumpa, vilket funkade bra ända tills jag rullade in strumpans lina i focken. Med bägga seglen halvvägs ute/inne/nere/uppe så blev det så klart parkering.

Andraž gled förbi och vi hejade glatt på varandra.

Ner med skiten och upp med A2 igen för att kunna glida i mål. Foto: BådNyt/Silverudder Challenge.

Målsättningen var att segla safe och göra det bästa jag kunde. Med undantag av några små hickups så är jag otroligt nöjd. Att vinna klassen och vara snabbaste enskrovsbåt runt Fyn med nästan en timme är helt otroligt.

Alla resultat här.

Kolla också in rapporterna från Banner 28 Azur och Cheetah 30.

Tack alla som peppade mig på Facebook. Att segla ensam med 100-tals supporters som kommer med glada tillrop är ju sjukt kul.

Tack också till GVA som stöttat min satsning helhjärtat. Tack också till North Sails, Henri-Lloyd, J/boats, Liros och många andra som ser till att jag har förutsättningar att göra bra ifrån mig.

The post Silverrudder Challenge 2014 appeared first on BLUR.

Efter att ha varit på en provtur på lördagen fick jag mersmak. Och när prognosen lovade mer vind så var det inget snack, så klart ville jag segla mer. Och det fanns en plats ledig till söndagens race, när Swedish Blokart Open, eller klassens första riksmästerskap, skulle avgöras.

Grymt kul racing även om jag hade lite svårt med accelerationen i början av dagen. När karten har fart är det lätt att segla den, men när man är mellan två byar eller kommer fel ur ett slag eller rundning så är det svårt att få gång på den igen.

Men i lite brall så är den superkul att segla. Man gör 40 km/h och ser man inte uppi luffarna så välter man. Vi hade väl 5-6 vurpor, men ingen av det allvarligare slaget.

Vi fick till 4 skarpa race och det gick väl successivt bättre och bättre. Det var svårt att hålla koll på placeringarna, så det kom lite som en överraskning när jag slutade 3:a i tunga klasse efter legender som Dan Lovén och Magnus Holmberg (han seglade också för första gången).

Det är uppenbart att det hjälper att ha seglat mycket. Förutom vinklar och timing så är pre-starten viktig. Dessutom får man ju lära sig hur det vrider kring hus och containers :-)

Blokarten är grymt enkel, och i standardklassen är allt entyp. Billigaste varianten kostar 18.000 och en rostfri typ 10.000 extra. Går att packa i en väska som man tar i bilen eller på flyget. Dessutom kan man sätta på medar på vintern och segla på is.

Jag är grymt sugen på att skaffa en…

Mer info finns här.

The post Swedish Blokart Open 2014 appeared first on BLUR.

Så var det dags för Skagen Race.

Det är ett race som vi har lite delade känslor kring.

Första gången vi seglade det med Blur så spikade vi klassen med 50 minuter. Andra gången så fick vi bryta vid Väderöarna.

Men i år så är racet framför allt en del i kvalificeringen till Fastnet Race. Man måste segla minst 300 distans offshore i den båt, och med den besättning, man skall segla Fastnet med. Då får man ansöka om detta, och vi har fått godkänt på Fastnet Race och Sjælland Rundt som vi kör med hela rätt gäng ombord.

Dessutom så är det en bra chans att få prova roller ombord, vaktschema, sjökojer, mat, nya segel och känna på vad som funkar och vad som behöver förbättras.

För att göra övningen ännu mer värdefull, så körde vi även uppseglingen i race-tempo. Då fick vi två nätter på havet och en riktigt bra ”shake out”.

Det visade sig att det begreppet skulle tas ordagrannt…

På tisdagen hade vi en frontpassage, och regnet hällde ner när vi samlades i Långedrag på tisdagskvällen. Vi diskuterade om vi skulle inleda med en kryss till Skagen som första ben, men beslöt oss för att det kanske skulle bli lite väl bra. Prognosen lovade västligt 13-14 m/s, så det skulle räcka bra med en utomskärsrepa till Norge.

Det började relativt lugnt, med en fin kryss ut genom Göteborgs skärgård. Ett rev och J3.5 var inga problem, och vi fick testa fart mot Archambault 35 Jigy Jigy som var ute och tränade i hårdvinden.

Innan Marstrand tog vi ett rev till för att orka med halvvinden i en vek båt. Och nu visade det sig att det skulle bli en tuff natt – när vi seglade rakt in i en enorm våg forsade vatten över däck och sköljde bort halva besättningen. Jag blev hängande i en winsch. WTF!

Efter att ha räknat in alla genomblöta gubbar så var det bara David på fördäck som fick sig en rejäl smäll när han sköljdes mot en mantågsstötta.

Då förstod man att det skulle bli en lång, och våt, natt.

Men vi kom snabbt in i rutinerna och det gick fort norrut. Många översköljningar och enormt stökig gång. Men det är priset man betalar för en sportig båt, och vi måste få allt att funka även när det är tufft.

På morgonen passerade vi Færder fyr samtidigt som vinden lade sig. Ut med revet och frukost i solskenet.

Enligt prognosen vred vinden och vi fick chansen att göra en del segeltester för att hitta crossovers mellan code, A3 och A2. Vi har lånat en code som har 75% halvbredd för att funka i IRC. Och A3 är ju ny för säsongen. Så många timmar i olika vindstyrkor för att bekräfta våra antaganden om vilket segel som skall vara uppe när.

Vid lunch gick vi in till Åsgårdstrand för några timmars återhämtning. Alla segel upp på kajen och våta kläder på tork över hela båten.

Vår start i HH Skagen Race gick 20:30. Då stod det en lätt nordvästlig bris, som sakta byggde. De tidigaste klasserna hade haft det mycket svårt, men vi hade 3-4 knops vind ganska stadigt.

Vi gjorde en bra start på lovartsänden av linjen och lyckades få lite lucka till resten av fältet direkt. Vi vet att vi går fort med vår stora A2 om vi kan få den att fylla. Vi behöver lite offensiva vinklar, och nu fick vi utrymme att segla offensivt. Bra jobb av Pelle på taktik som är den som håller koll på var det står vind.

Det var egentligen bara X-442 Pixeline som hängde med initialt. De har vunnit allt i Norge, och till Skagen race så hade de toppat besättningen ytterligare, så de var ett bra benchmark. Även om läns i lättvind kanske inte är deras favoritgren…

Vi kom snart i fatt i startgruppen före, men gippade ut på fjorden för att undvika dem och söka mer vind. Några valde att ta sig långt ut, som HH42 Raa Glede som startade 10 minuter efter oss, men de fastnade i ett rejält hål. Vi seglade konservativt i mitten och tog oss igenom ett antal transitioner på ett bra sätt.

Nu var det bara att nöta på söderut.

Nästa utmaning var att pricka gippen in mot Väderöarna. Vi hade gasat på ut i högerhörnet för att möta ett vänster-skift, men eftersom det skulle fortsätta vrida så var timingen svår.

Vi gippade kanske lite för långt söderut, men vågade inte gippa för tidigt i det fall att vridet skulle utebli. Nu fick vi köra code sista biten fram till rundningen, men bra segelbyten gjorde att det blev bra.

På AIS kunde vi konstatera att Pixeline nu var 3 distans bakom. En bra början. Här närkamp med First 40 Gode Venner som körde på två. Imponerande spinngippar från dem!

Trixig läns i lätt vind och en del ström på bogen till Brofjordens angöring gjorde att vi tappade halva avståndet till Pixeline. Svårt att säga vad vi skulle gjort annorlunda. De måste ha haft något eget – och seglat bra, för vi höll jämna steg med Gode Venner och en del andra snabba båtar.

På sista bogen mot Skagen så var grundstrategin att undvika strömmen på Sverigesidan, och gippa västerut. Sedan ville vi ta oss söderut för att dra nytta av det vänstervrid som låg i prognoserna. Samtidigt ville vi inte separera från Pixeline och First 40 Flash som var de båtar vi kunde se på AIS.

Turligt nog så följde de oss och vi kunde segla offensivt på de skift vi såg. Dels det stora vridet, men även de kortare 10-gradersskiften som låg var 7-8 minut. Superkul segling som vi inte hade kunnat göra bättre.

Avslutningsvis en kort bog med code 0 in mot målgången i Skagen.

Det visade sig att vi var 46 minuter före nästa båt, vilket blev drygt 33 minuter på korrigerad tid. Otroligt kul.

G – NOR Rating 3
Plass Båttype Båt HCP Reell Korrigert
1 J/111 Blur 1,067 16:22:17 17:28:06
2 First 40 Flash V 1,051 17:08:46 18:01:14
3 X-442 MK-1 piXeline 1,052 17:20:41 18:14:48
4 Arcona 410 Arckaos 1,049 18:02:17 18:55:19
5 Xp 38 XPRONTO 1,0536 18:34:07 19:33:50
6 First 40,7 Quadriga 1,031 19:06:51 19:42:24
7 Bavaria 42 Match Snakkas 1,033 19:06:32 19:44:22
8 First 40.7 First Spirit 1,03 19:10:38 19:45:09
9 Grand Soleil 43B Illuminati 1,039 19:06:08 19:50:50
10 Xp 38 Breezin 1,04 19:05:14 19:51:03
11 Mumm 36 Pakalolo 1,0567 18:53:26 19:57:42
12 X-119 DILL 1,038 19:25:28 20:09:45
13 Dufour 44 SAFIR 1,066 19:02:41 20:18:06
14 BAVARIA 42 Match Goodny IV 1,032 20:02:14 20:40:42
15 Arcona 430 Feelgood 1,0662 19:29:55 20:47:22
16 Sweden Yacht 45 Capraia III 1,067 19:34:33 20:53:15
17 HP1030 Vindfang 1,038 20:20:24 21:06:47
18 comet 45 S cumulatus 1,066 19:51:39 21:10:18
19 Hanse 470e Hansemann 1,0665 19:51:51 21:11:06
20 Jeanneau 439 TAMARA 1,034 20:40:25 21:22:35
21 Pogo 10.50 Ellebellebatå 1,0732 20:13:37 21:42:27
22 Hanse 470e CONCORDE 1,07 20:38:30 22:05:12
23 Elan 410 Noor 1,069 21:38:00 23:07:34
24 Beneteau Sense 50 Silvergirl 1,06 23:22:50 24:47:00

Alla resultat.

Före oss i totallistan var bara Shaw 9 Karma Police (med grym marginal) och de två Landmark 43:orna Destin och Karoline. HH42 Raa Glede kom in efter oss på korrigerat, men var så klart snabbast till Skagen.

Kul också att Lena och Eivind i sin Farr 30 spikade shorthandedklassen. Tuff båt att segla på två.

Jag är supernöjd. Dels med resultatet så klart. Och att få vinna samma race med två olika båtar är lite extra kul. Med J/109 vann vi klassen med nästan en timme 2010, i ett taktiskt race som var väldigt likt årets.

Men jag är mest nöjd med hur vi jobbade. Bra rotation och fokus på att driva båten. Ordning på vakter och näringsintag.

Innan racet ville jag att vi skulle komma i mål så pass utvilade att vi kunde köra ett race till, och det tror jag inte hade varit nåt problem.

Här är förresten utvärderingen av maträtterna. Vi kör 24 Hour Meal som man värmer direkt genom att genom att hälla vatten i en yttre värmepåse. Man behöver alltså inte mecka med kokande vatten eller spis.

Vaktschemat som vi körde byggde på tre vakter med tre man i varje. Man orkar köra båten fullt i två timmar, och är det tufft kan man byta med de som är standby. Bra med många som kan ta olika roller ombord.

En snabb lunch i Skagen innan vi seglade hem. Tack alla i teamet:

Peter Gustafsson
Andreas Turesson
Mats Björk
Magnus Hansson
Mattias Bodlund
Simon Kindt
Pelle Pedersen
Patrik Månesskiöld
David Johansson

Hemma i Sverige igen efter ett fullbordat varv på Skagerrak.

The post HH Skagen Race 2015 appeared first on BLUR.

J/111 Dacapo och Farr 30 Topas. Två båtar vi hade många bra fighter med. Foton: Henrik Ljungqvist och undertecknad.

När man tittade ut från regattaexpeditionen klockan 07:00 på lördag morgon så såg det inget vidare ut. Under hela veckan hade regnovädret avlöst varandra, och det såg ut att bli en blåsig helg.

Skepparmöte på Havshotellet där vi också kör frukost för de som vill. I stället för att morgonen blir ett stressmoment så kan man softa med besättningen i lugn och ro och vara säker på att man inte missar något.

I år hade vi 81 båtar på startlinjen efter ett par sena avhopp. Det är nästan 700 seglare som var grymt laddade inför första racet. Den stora utmaningen för banläggarna var att vinden skulle öka och vrida ganska rejält strax efter 11.00, då första start var planerad. Och lilla klassen hann iväg innan skiftet kom, så de fick en ganska sned bana…

Men när det var dax för mellanklassen så var det mer vind och en lätt läfördel. Vi kom iväg bra med 5-6 båtar i lä, bland annat starka X-37 Hansen och ett par Farr 30. Vi kunde gå på gas, vilket behövdes i sjön, och kom fram en bit på båtarna i lä. När det motade slog vi över till babord tillsammans med Sinergia 40 Lurifax. Vi två var först på vänstern men J/111 Dacapo hade valt andra hörnet direkt efter start. Efter en bra kryss kunde vi runda precis i aktern på Lurifax med Dacapo några båtlängder bakom.

Undanvinden var mycket jämn mot Dacapo, och vi kunde runda upp bland massa Farr 30 som hade runnit ikapp på undanvinden. I 8 m/s så planar de men inte vi.

På kryssen upp så ökade vinden till runt 10 m/s med lite mer i byarna. Tidvis lite svårt med trimmet, där vi gick fort men saknade höjd mot Dacapo. Bra taktik och aktivt trim gjorde och att vi kunde dryga ut på andra halvan.

Många som testade gränserna när vinden fyllde i.

På undanvinden hade vi bytt till A3, och nu var det verkligen full gas. Långa perioder med 15 knop och en topp på 18. Nu hade Farr 30 svårt att hålla sig upprätta och vi kunde ta oss upp i ledning. I sista rundningen smet dock Topas förbi. Trea på korrigerat var vi nöjda med.

Maffigt med stora båtar på Marstrandsfjorden när den är som bäst. När det blåser 10 m/s så är fjorden svårslagen!

Inför race 2 hade vi nere storen och bytte en latta som gått av. Efter en snabb macka och dålig koncentration (vi var helt slut efter första racet) så ser vi att vår klass är i startsegvens. Vi hade missat att klasserna var i ofas och nu hann vi helt enkelt inte upp till linjen. Skit också. Passerar linjen långt efter vår start och hamnar nästan i vägen för stora klassen.

Vi seglar första kryssen på ren ilska. Bra speed och hårt arbete på undanvindarna. Vi passerar en del båtar och kommer till sist in på 13 plats, före flera bra båtar.

Nåväl, den skall väl ändå räknas bort?

Det var många nya båtar som skulle lära sig att ta båten runt banan i mycket vind och hög sjö. Teknova flög fram på undanvindarna, men hade det svårt uppför. B38 Match hade sönder massa saker men verkade också väldigt vek. de gav upp efter ett race och seglade runt Marstrandsön i stället.

Bra bryggparty och fest på såsen avrundade en bra dag på Marstrand. Den stora snackisen var så klart vädret på söndagen…

… och mycket riktigt så blåste det rejält på söndag morgon. Det lättade under dagen, men sjön fortsatte att vara hög. Tävlingsledningen var ute upprepade gånger, och många seglare gick runt ön för att titta. Men alla var överens om att det var “boat breaking conditions”. Jag gick runt och pratade med ägarna, och ingen var sugen på att ge sig ut. Segelmakarna däremot :-)

När det väl lättade ut, så var det tyvärr för sent för att köra några race. Synd, men det är väl så det är i segling.

Så vid 13.00, när racen sköts av, så körde vi en prisutdelning så att folk kunde få komma hemåt innan nästa frontpassage.

Alla resultat här.

I lilla klassen så vann familjen Turesson i sin X-332. Ett bra klipp på första racet där man som minsta båt var föst i mål. Men även stabila i andra, där Lady Godiva spikade.

1 X-332 Xanda Dan Turesson 4.0
2 First 35 Sten Haeger 5.5
3 Dominant 105 Lady Godiva Anders Dahlsjö 13.0

I mellanklassen var världsmästaren i Farr 30 ohotad. Stabil segling gjorde att man aldrig var hotad av de svenska båtarna. Eller av oss andra i klassen.

1 Farr 30 Topas Harald Bruening 2.0
2 Farr 30 Matrisen Robert Szabó 9.0
3 Farr 30 Cheyenne Anders Helmrich 9.0
…
8 J/111 Blur Peter Gustafsson 16.0

Imponerande av Vencom att dominera direkt i ny båt. Otrolig höjd och fart på kryssen. Vare sig förra årets vinnare, Landmark 43 White Shadow, eller någon annan kom nära.

1 Ker 39 Vencom Johan Gustafsson 2.0
2 First 40 Karukera Ola Sandell 5.0
3 HH42 Raa Glede Anne Grete Eidsvig 7.0

Ett specialpris som vi har fått av Lennart Jansson (J/97 Sailing for Jesus). ”Skagerrak Pokalen” eller Aljuca-pokalen från 1882 med namn som Barracuda 1956, Ticonderoga 1966, Saga, Ballad och Bumblebee. Nu går den till bästa J/boat. Det har ju varit pinsamt att ta hem den, men nu fick Jørgen G Heje och hans gäng på Dacapo återbörda pokalen till Norge där den en gång i tiden kommer ifrån.

Stort tack till alla som gör detta möjligt.

Hjuvik BK, Marstrand SS och Mattias Dahlström för att ni arrar på havet.

Lena, Anneli, Lasse och alla andra som ser till att vi får frukost, lunch och party. Edvin som vänder plattor på kajen.

Marstrands hamn, Havshotellet, Såsen, Villa Maritime och alla andra på Marstrand.

GVA för att ni satsar på vår sport. Liksom North Sails, Henri Lloyd, Vinn Group, Nikon, Rutgerson & Marstrand Yachts. Garmin och Adstream för att ni producerar media.

Och inte minst – alla sköna seglare som gör det värt besväret.

Vi ses igen 28-29 maj 2016!

Media

Cheetah 30

Kappseiling.no

GVA Marstrand Big Boat Race har på rekordtid blitt seilernes favoritt i Skandinavia, av den enkle grunn at arrangøren gir seilerne det de vil ha. En attraktiv destinasjon, profesjonelt opplegg på land, bra seiling og party på kvelden. Regattaen har økt med 50% i året og på tredje året var det nesten 90 båter på plass i Marstrand – det står det respekt av! – See more at: http://www.kappseiling.no/#sthash.lMma4FQR.dpuf

Sailtosea – Marstrand Big Boat Race blåste bort: ”För hög sjö för att vara safe”

Seach – Årets Marstrand Big Boat Race avgjort

Seilas – Fuckups i Marstrand

SWE39’s Expressblogg

Team Delft Challenge

The post GVA Marstrand Big Boat Race 2015 appeared first on BLUR.

Alla var grymt taggade när starten gick för Sjælland Rundt i torsdags kväll. Ingen av oss har seglar racet, och någon gång skall man ju göra det?

Deltagarantalet har ju fallit från rekordnivåer med över 2000 båtar till en bottennotering med 28 båtar 2013. Sedan tog man tag i det och i år lockade man nästan 100 båtar. Jättekul. Och sådant vill man ju uppmuntra.

Starten går utanför nordhamnen i Helsingør och oftast går varvet motsols. Så även i år då DMI lovade kryss i 5-10 m/s bort mot Sjællands odde. Med rejäl motström så ville alla in till stranden och det blev trångt vid vänstra bojen. Vi prickade den på skottet med strömmen gjorde att vi touchade den… en nästan perfekt start alltså… Bara att gå runt igen och komma ut babord bakom klungan.

Trots en stökig start så hade vi bra fart och hängde med betydligt större båtar som också småslog upp längs stranden. Ganska klart stod det klart att fighten framför allt skulle stå mellan x-46 Freedom, Xp 44 Stony VII, Kracer 40r Krackemut och oss. I alla fall rent fartmässigt i vårt Løb. X40 Safran gjorde också en bra start.

Upp mot Gilleleje så ökade vinden som utlovat samtidigt som solen gick ner. Ett snyggt byte till J2 och hårt jobb med att både plocka skift och hålla sig undan strömmen.

Efter Gilleleje var det lång styrbordsbog och dragrace bort mot Odden. Xp-44 Stony var svår att hålla. Ganska mycket större båt liksom X-46 som sakta drog ifrån. Vi tog dock successivt in på Kracer och när vi slog på ett kort skift mitt i natten så var vi före.

Ett av få babordsslag under natten. Styrbord var det långa benet och vi valde också att komma in i sjölä bakom Odden innan vi gick ut för rundning. Samma val som de flesta båtar före oss.

Notera instrumenten, där vi ibland får upp “Polar BSP %” längst dere. Här ser man enkelt hur snabbt man seglar båten mot de teoretiska/insamlade siffrorna. Nästan 103% är mycket bra i mörker och krabb sjö.

Här är seglad tid efter ett ben. Vår strategi var att minimera förlusten till de lite tycgre båtarna so har potential att gå fort på en tuff kryss. Att vi bara tappar 13 minuter (<3%) på en X-46 eller 3,5 minuter på en X-44 måste man vara mycket nöjd med. X-35 är den enda jämförbara storleken i klassen och där är vi en halvtimme före.

Sjællands Odde
x-46 Freedom 08:12:10 (seglad tid)
X-40 Safran 08:16:55
Xp 44 Stony VII 08:21:30
J/111 Blur 08:24:54 (-12:44)
Kracer 40r Krackemut 08:29:33
Arcona 430 Mermaiden 08:47:00
Arcona 430 Sirenita 08:52:42
X-35 Viatempo 08:54:44
X-119 Carmen 09:05:33
Carbon 40 Carbon 40 09:09:01

Det kändes skönt att kunna släppa lite på skoten och dra ner mot Stora Bælt.

När solen gick upp hittade vi den här gynnaren i sittbrunn. Exotiskt.

Ingen ville dock ha näbbgädda till frukost, så det fick bli gröt och mackor.

Det är härligt att få rulla ut code 0 efter en lång natt, känna solen i ansiktet och jaga ikapp båtarna framför. Just coden visade sig vara ett vapen, och jag var lite förvånad att bra båtar som Stony eller Freedom inte inte hade dem i sina garderober.

Vinden fortsatte att vrida med och snart kunde vi gå från code till A3 och till sist till A2. Vinden lättade också ut och vi hade nästan svårt att hitta in under rätt brospann.

Vid bron var vi 2:a på seglad tid och hade avverkat sträckan från Odden snabbare än alla stora båtar trots mycket vattenlinjeåka.

Storebælt
x-46 Freedom 14:07:18
J/111 Blur 14:16:36 (-09:18)
Xp 44 Stony VII 14:18:40
Kracer 40r Krackemut 14:24:55
X40 Safran 14:35:24
Arcona 430 Sirenita 14:59:33
Arcona 430 Mermaiden 15:04:59
Carbon 40 Carbon 40 15:11:54
X-35 Viatempo 15:37:48
X-119 Carmen 15:41:08

En som inte klarade att passera bron på rätt ställe var Farr 40 MMM som gick på grund. Den svarta gennakern är Krackemut.

Vi seglade mycket offensivt ner genom stora Bælt, innanför Agersø och genom Smålandsfarvannet. Bytte gennakers, hittade strömfårorna och den lilla vind som stod lite närmare Sjælland på sydsidan.

Här passerade vi Freedom, Farr 40 APM och drog ifrån båtarna bakom. Nu var det bara Essex Girl och Swan 45 Tarok Framför oss i spåret. Förutom shorthandedbåtarna då. Jag fick ett lite oroväckande meddelande från Sebastian Larsson som seglade J/105 Javelin om han kanske behövde assistans när vi hann ikapp…

Men det visade sig att han hade koll på läget och låg bra till i sin klass.

Strax före rundningen av Farøbroen försvann Krackemut från AIS, vilket brukar innebära 10-12 distans. Och i rundningsrapporten kan man se att vi faktiskt hade gjort ett klassiskt “horizon job” på alla båtar i vår klass.

Farøbroen
J/111 Blur 1:0:24:18 (+03:37)
Kracer 40r Krackemut 1:4:01:51
Xp 44 Stony VII 1:4:02:53
x-46 Freedom 1:4:28:10
X40 Safran 1:4:34:42
Carbon 40 Carbon 40 1:4:36:44
Arcona 430 Sirenita 1:5:01:22
Arcona 430 Mermaiden 1:5:12:50
X-119 Carmen 1:5:23:28
X-35 Viatempo 1:5:37:00

I Grønsund var det dags för middag, och strax därefter var vi tvugna att ankra. Längre fram i sundet kunde vi se både Essex Girl och Tarok. Men efter ett par timmar tuffade vi igång igen i mörkret. Lustig känsla.

Vinden tog oss till Møns klind där det var punka igen. Här låg vi, Essex Girl och Tarok parkerade när gänget bakom dök upp på AIS igen. Vi var väl bra markörer för var man inte skulle segla, för hela gänget gick förbi oss 500 meter längre österut. När det väl kom lite vind så chansade vi på att komma nära land, men ganska snart tog det slut igen. Så snabbt blev tre timmars ledning till tre kvart att hämta in. Deppigt.

Tyvärr blev resten av racet en enda lång sträckbog där det inte fanns några bra möjligheter att hämta in förlorad tid. Så här såg det ut på lördag förmiddag.

Stevns (Kirken tværs)
Kracer 40r Krackemut 1:14:46:36
Xp 44 Stony VII 1:14:49:03
x-46 Freedom 1:14:50:28
Arcona 430 Sirenita 1:15:10:00
Carbon 40 Carbon 40 1:15:12:24
X40 Safran 1:15:26:57
X-119 Carmen 1:15:26:58
J/111 Blur 1:15:31:27 (-44.41)
X-35 Viatempo 1:15:44:33
Arcona 430 Mermaiden 1:15:56:48

En av snackisarna efter racet har handlat om banbegränsningar. Det är en stor sak i Danmark och på skepparmötet hotar man med både tidstillägg och dryga böter

TRAFIKSEPARERINGSSYSTEMER
En båd skal overholde regel 10, Trafiksepareringssystemer, i De Internationale Søvejsregler.
Sejlads er forbudt i systemet i nordlige Øresund, systemet ved Hatter Barn (Rute T), systemet mellem Korsør og Sprogø og ved Falsterbo Rev.

Regel 48.2 er ændret således, at både der overskrider Trafiksepareringer, kan ved observation få tidstillæg fra 1 time til DSQ.

Redan vid Farøbroen observerade vi att Essex Girl gick under ett förbjudet brospann för att undvika strömen och vid Falsterbo så verkade många båtar helt strunta i trafikseparationen:

Här ser man “rondellen” runt Falsterbo rev tydligt. På detta sjökort har jag lagt en bild från trackern där jag matchat fyren och vår position för att få en skalenlig bild. Den röda streckade linjen är två distans från fyren. Innanför denna seglar fartyg motsols. Alla tätbåtar, utom Carbon 40, hade gått tajt på denna och jag körde själv nav för att säkerställa att vi inte var på fel sida. Men Carmen, Safran och Grynet går rakt igenom separationen, dessutom mot trafikriktningen.

Eftersom ingen av dem var i vårt løb så protesterade vi inte. Men jag messade Anders på Grynet för att han skulle ha koll på läget.

Tydligen hade Omega 42 Pingvino, den andra båt som fullföljde i Løb 13 protesterat, men man hade inte tillräckliga bevis på att Grynet var i zonen. Då är det ju okej att ta en liten genväg :-) Läs mer på Öresund Regatta.

Att det är lite vilda western har tydligen varit problem på Sjælland Rundt förr i tiden. Många struntade i banbegränsningar och det blev dålig stämning. Jag har hört att det finns seglare som slutade segla racet eftersom fusk alltid lönade sig. Det vore tråkigt om man lät detta bli en faktor som hämmade en i övrigt positiv trend.

Havskappsegling bygger inte på att arrangören skall kontrollera att båtarna seglar banan. Eller på att medtävlarna måste protestera. Havskappsegling bygger på ärlig segling där man seglar banan även om det är mitt i natten och ingen ser. Det kan inte heller vara ok att ta med ett extra segel, stacka i lovart eller köra motor en liten stund när ingen ser för att sedan gå upp och hämta pris.

Jag tror ingen vill ha en sport där vi tummar på reglerna. Alla kan göra misstag, eller missa något i seglingsintruktionerna. Men då får man ta konsekvenserna av detta.

Vi körde sedan 100% hela vägen upp och lyckades hämta in 20 minuter på nya danskan Carbon 40. Kändes skönt att få göra det på deras hemmaplan…

Till slut var vi nästan en timme efter Krackemut. Stort grattis till Hansen och gänget för rutinerad segling.

Helsingør
Kracer 40r Krackemut 1:21:11:45
x-46 Freedom 1:21:16:58
Xp 44 Stony VII 1:21:23:31
J/111 Blur 1:22:01:00 (-49.50)
Carbon 40 Carbon 40 1:22:02:19
Arcona 430 Sirenita 1:22:54:12
X-119 Carmen 1:23:18:03
X40 Safran 1:23:35:07
Arcona 430 Mermaiden 2:0:49:32
X-35 Viatempo 2:2:21:42

Alla resultat här.

Sammanfattningsvis ett kul och omväxlande race. Lagom långt för att vara en utmaning oavsett om man har en Späckhuggare eller en 40-fotare. Jag seglar det gärna igen.

The post Sjælland Rundt 2015 appeared first on BLUR.

På söndag 13.20 så smäller det. Vi startar i IRC1 med 55 båtar från IRC 1.100 till en Carkeek 40 med 1.267. Vi är bland de mindre/långsammare båtarna med 1.110, men det är nog ingen nackdel i årets race (förutom i starten).

a) Jag skall försöka kommentera här och på vår Facebook.
b) Det finns en mycket bra minisite för Fastnet.
c) Och en mycket bra tracker.

Trackingen bygger på YB (fd Yellowbrick) som går via Iridiums satelliter. Sedan tittar man antingen på webben eller via en app som heter YB Races (iOS eller Android). Man presenterar också all data i textformat för den som vill använda det på annat sätt. Vi laddar till exempel in alla konkurrenter i Expedition och kan till och med routa andra båtar om vi vill.

Det är maffigt att vi är 7 svenska team på plats:

IRC1 SWE69 J/111 Blur Peter Gustafsson, 1.110
IRC2 SWE1 S&S 63 Refanut, Fredrik Wallenberg/Gustav Dyrssen, 1.090
IRC2 GBR4013 First 40 Sailplane, Jonas Sandberg, 1.084
IRC2 GBR1859 First 40 Tarka II of Hamble, Rolf Tannergård, 1.079
IRC2 GBR7363 Reflex 38 PRD Konsult Puma, Peter Westerlund, 1.066
IRC2 SWE3 Arvid Laurin 48 Classic Anahita, Carl Urban, 1.058
IRC2 SWE11131 Sun Fast 3600 Laprimera, Peter Lundgren, 1.056

Vill man, så kan man också segla racet virtuellt…

The post Följ oss på Fastnet appeared first on BLUR.

Let’s start with answering the obvious question; ”how was it”?

It was fantastic.

And different.

Compared to most other offshore races I’ve done there was another dimension, that I can’t really put my finger on. It might be the fantastic nature and animal life with whales and hundreds of dolphins. It might be the intense competition with some of the worlds best offshore racers. It might be the mix of legendary landmarks and teams that inspired me to go offsore when I was young. It might be the welcoming atmosphere both in Cowes and Plymouth that made us fit right in.

It doesn’t really matter what it was.

All I know is that I was on an emotional high for 96 hours straight and that the team worked harder than ever.

This is a race we should have done a long time ago.

Preparations

I’ll write a separate article (in Swedish) on preparations, as I know of several Scandinavian crews who want’s to do Fastnet in 2017. This year there was 8 Swedish boats, and all did very well. And I’d expect even more to come along in two years.

We decided to do the race in December 2014. The alternative was J/111 Worlds in Newport, but none of us had done Fastnet (we all had it on our bucket list) so that would be the bigger challenge and demand more from the team.

It’s so much easier to focus on one major event, so all spring training, qualification races and even transport were designed as a build up. And looking back I wouldn’t want to do anything different.

Start -4 days

We arrived in Cowes a week before the race, and hade the boat ready-to-race when the crew arrived Wednesday. We spent two days sailing on the Solent from the start (at the correct time to match the current on Sunday) to the Needles to get a feel for the tide, and got to ask questions not even the locals had answers to. My take is that good homework beats local knowledge every time, and this would prove true in this case as well.

We also worked together with Aksel Magdahl on weather scenarios. We wanted to race as a team without any pros or local guys on board, but three of us worked together with Aksel to analyze the weather situation.

As Squid Sailing decided to give all their high-res models away for free to Fastnet competitors, we knew that everyone had good data. The big thing was to determine the impact of a low pressure and associated fronts over Ireland, and to manage a number of transitions; one at Plymouth on the way out and one at Scilly Isles.

NOTE: open up the YB Tracker in a separate
window to better understand our race below.
I’ll add Expedition screenshots soon.

Start – Needles

Naturally there’s a lot of drama in the morning. Check-in with the orange sails up, watching Spindrift and Comache swosh by, cheering on other boats, and having old and new friends wishing loch from everything that floats. Chaos. But a friendly chaos…

We watched the IRC3 and IRC2 starts and it was obvious that the tide took it’s toll with many OCS in both classes. Good boats as Refanut and Courier du Leon spent a long time under spinnaker trying to get back to restart.

We had decided to be conservative, and we were in good company. With 4 minutes to the gun most of the fleet was sailing eastward, away from the line to avoid being early. With 25 boat-lengths to the line we got going.

We were about a third up along the line from the squadron and lost out to the boats that were closer, but soon hit the favorable current along the southern shore. We traded tracks with Ker 40 Keronimo and some other seriously fast boats and managed to hang on to them for quite a while.

We worked the south side down towards with our navigator monitoring currens closely. As soon as we lost just 0.2 knots we tried to get back in maximum current again. Here our work earlier in the week payed of and we managed to find a good balance between currant and wind pressure.

Before the start we decided on a number of boats we would monitor on AIS. This would help us keep our pace up but also serve as indicators of wind and current. Naturally the J/111s were perfect, as all of them were in IRC2 that started 20 minutes before us. And as most of them went right we could see that they were considerably slower than us due to less current.

Splitting tacks with some Scandinavian friends.

For a while we struggled, but decided to make one more tack in under a dark cloud in Newtown bay before changing sides to make the most out of the passage at Yarmouth and Hurst Castle.

Photo: Dolores Burkert who followed the race from J/111 Top Job, strategically placed just after Hurst Castle.

After Hurst we found that the strongest current was further south than expected and worked hard to stay with it. Most local boats, following ”common knowledge”, went hard right towards the Shingles and lost out. Super effort by our navigator, Patrik Måneskiöld, who nailed it.

The pay-off came at the Needles, where we were leading in IRC1… Absolutely amazing!!

This was one of the stages I worried about before the race, but in the past we’ve proved we can win the trickiest stages in Denmark and the Stockholm archipelago without any local knowledge. But by doing our homework.

Needles – Start Point

As the wind lightened throughout the evening, our routing had us going south along with most of the fleet. But we wanted to be on the right side to be able to make the most of the northerly that was supposed to fill in during the night. A short port tack put us in a position with 20% of the boats to windward, which felt very good.

Looking back, we might as well continued south, but before the race we decided to be very conservative. We should stay with the fleet and not take any chances. We knew we had speed and trusted our ability to hang in there, even if we didn’t get 100% out of every opportunity.

And we got the proof early on when we passed the other J/111s. As they started 20 minutes before in IRC2 and we caught them in less than 3 hours of sailing. That was a boost for everyone on board. Afterwards we got good grades from the crew on British Soldier: ”You guys are really quick”.

During the night the wind went further and further west, and the current took the fleet south.

We made progress towards west, but away from the expected northerly wind, so we decided to tack north again to meet the shift. One alternative would be to anchor, like First 40 La Reponse, to be in a good position, but we valued a position further west and kept sailing.

Looking at the track, it’s very similar to Courier du Leon (green), and it’s hard to see that we could have done it very different? At 19.00 we were within sight of each other. The screenshot shows us at 02.00 just after the transition, and at 06.00 in the morning we had extended our lead to 14′.

After the northerly filled in we went to Code 0 and charged westwards. Here the fleet divided into a northerly group aiming to take advantage of the sea breeze in the morning and one southerly offshore group. Together with very experienced Grand Soleil 43 Quokka and La Reponse we lead a bunch of boats committing to the inshore route. We felt confident that those two boats and our routing all agreed on the same thing.

Corby 40 Crackling Rose and Ker 40 Hooligan was good benchmarks as they went south just ahead of us.

Start Point – Lizard

In the morning Quokka slowed down, then we and La Reponse. We though our positioning was ok, in front and to the right, but as others caught up they went even further north to avoid stopping. The process repeated itself as more and more boats came along, leaving us in a tough spot.

We managed to keep some speed, but still lost out to the group that went by on the inside. All the 14′ we had on Courier du Leon were gone.

When we finally got going we went right, to be on the right side of the pack when the northerly wind came back.

When we got Internet access the tracker showed us as 26th in IRC 1. Not fun after being in the lead, but still something to work with. Spirits were high and we sailed very agredssevly up the coast towards Lizard Point.

And we timed the northerly wind perfectly, went to Code 0 and then A3 ten minutes later. We found a good line slightly east of the majority of boats, that included both Alphalink and Excentric Ripper. We had slightly more current against, but better pressure. So we were able to catch the boats ahead, one by one. British Soldier opted for an offshore route that didn’t pay.

Lizard – Scilly

At Lizard Point we went back to Code 0 and hit the corner and current (that now was with us) perfectly. Passed a bunch of boats and had great pace towards the TSS east of Scilly.

We knew we were hitting another transition with light winds, and we didn’t want to be caught on our own. We gave up some westerly distance to position ourself ahead in a more conservative spot. Better safe than sorry…

It was a fantastic night. When I came on watch at midnight it was warm and we had hundreds of navigation lights astern. The lighthouse swept over a black sky filled with stars. We were the fastest boat in sight but didn’t make a saound as we left a long trail of glowing sea sparkles together with dolphins and schooling fish.

A magical show that gave way to a beautiful sunrise at the Scilly Isles.

Scilly – Fastnet

Looking at the results we were again in the lead. Apparently we managed to crawl back from 26th to a 9th south of Fowey and then 6th at Lizard Point.

And now we could see both A13 Teasing Machine (committed to the south after Scilly) and Swan 45 K-Force (committing to the north).

Here’s the situation at 10.04 Tuesday morning. We wanted to be left of the pack to get the SW breeze first, but not invest to heavily as each port tack was wasted distance when the wind hit. Again the strategy and positioning was very similar to Courrier du Leon:

At one point just after lunch we couldn’t hit our targets. We found kelp around the rudder, and after som investigation with the GoPro, around the keel as well.

We stopped the boat, and Simon Kindt did a wonderful dive to clear he keel. Pretty absurd thing to do in the middle of the Celtic Sea. And yes, it’s on film.

In the afternoon the wind increased at forecasted. We went from Code 0 to J2 to one reef when the wind topped 20 knots during the night. We struggled with performance, and had a hard time pushing the boat. Here it was obvious we hadn’t trained in pitch black, fog and short waves. Also some of the crew got sea sick and we became somewhat passive for a few hours.

Compared to Courrier du Leon we lost 7.8’ between 22.00 and 05.00 when they got to the TSS. That’s more than 1’ per hour or 10% of pace. Despite very similar routes.

Naturally the JPK 10.80 is a better machine at TWA 80-110 in 18-22 knots, with huge stability and ability to carry more sail. But the key factor was experience with 4 helmsmen with huge offshore and Figaro experience being able to push the boat during the night.

Hats off to Géry and his crew.

One of the most capped of all RORC sailors, Géry Trentesaux finally won the Rolex Fastnet Race on this, his 13th attempt, following his first attempt in 1977. The French sailor, who previously led France to Commodores’ Cup victory in 2006 and was part of their winning Admiral’s Cup team in 1991, this year sailed a JPK 10.80, the latest model from the French manufacturer based near Lorient, whose 10.10 model won the race overall in 2013.

Courrier Du Leon’s performance this year was all the more remarkable, after an uncharacteristic and costly error caused her to be over early at the start. In no wind and adverse tide it took her almost 40 minutes to return to recross the start line successfully. Despite this, the French team managed to gain the lead in IRC 3 on the water while passing the Lizard late on Monday evening. They then pulled ahead of all of IRC 2 amid the giant armada of boats setting off across the Celtic Sea to the Fastnet Rock.

Ultimately Courrier Du Leon won by 2 hours and 20 minutes over her sisterhip Arnaud Delamare and Eric Mordret’s Dream Pearls, which finished second both in IRC 3 and under IRC overall.

Aside from having a good boat, Trentesaux also had one of the best crews – Aubry Arnaud, Antoine Carpentier, Jean Louis Couedel, Francois Lamiot, Pierre Ghewy and Figaro sailor Jean Pierre Nicol. Five had sailed with him regularly since the 1999 Rolex Fastnet Race, while Lamiot has raced with Trentesaux ever since they both competed in the Figaro during the mid-1980s.

“I think we are very tough on the boat,” said Trentesaux. “If I ask them to hoist the spinnaker, then five minutes we take it down and five minutes we put it up – there are no questions…

Experience matters…

Fastnet – Scilly

When the morning broke we could see Fastnet Rock through the fog. The rough conditions was exactly how we imagined the rounding, and it felt great to be able to tick the box.

This was a moment to remember for all of us.

And a great achievement to be able to be here as 9th boat in a super competitive class.

I dowloaded the latest weather that indicated that the low over Ireland would stay there and we would sail into less and less wind on the way to the finish. We decided to make the most of it and set out big ”whomper” A2 and went low in the stronger winds. We would have the opportunity to come back up in the lighter winds.

Fast and fun sailing when we passed boat after boat. We tried to do the most out of the conditions and peeled between A2, A3 and A5 to maximize our speed towards the TSS west of Scilly.

Unfortunately we didn’t really do our homework on the TSSS. We were so focused on hitting the SW corner that we didn’t really evaluate the option of going on the inside. It would have been faster to stay low and head up with the current close to the islands, but 80% of the boats stayed south so that might still have been the conservative choice?

We’ll put this up as a beginners misstake. As this was our first race, it was hard to change perspectives. Going from the big picture, with many options, to managing each leg, and then back up again to re-evaluate is hard when everything is new. When the competition have done 10-15 races, they’ve seen (or even tried) most alternatives.

Scilly – Finish

Not very dramatic, but we still worked hard. Changed back and forth between A2 and A3 in the pitch black night to make the most out of every change in conditions. At Lizard Point we tried to find maximum current, but obviously the pay-off was much smaller this time.

In general, in 8-12 knots downwind we don’t really have an edge over other boats, but we stayed in contact with Farr 45 Nature and some other fast boats.

After short gybe behind the breakwater in Plymouth we passed the finish line at 12:31:58.

Photo: Linda Bottinga (who raced on Farr 45 Nature.

1 GOA Ker 39 FRA35439 1.117 Samuel Prietz 3 – 21:11:03 4 – 08:05:12
2 Tokoloshe II GP 42 GBR1682R 1.267 Michael Bartholomew 3 – 10:31:57 4 – 08:34:07 0.5%
3 Teasing Machine A13 FRA38757 1.168 Eric De Turkheim 3 – 17:36:32 4 – 08:39:47 0.6%
4 Lisa First 44.7 GBR4947R 1.103 Nicholas Jones 3 – 23:34:55 4 – 09:25:37 1.3%
5 Codiam Grand Soleil 43 FRA36777 1.101 Nicolas Loday 3 – 23:48:28 4 – 09:29:04 1.3%
6 Blur J/111 SWE69 1.110 Peter Gustafsson 3 – 23:11:58 4 – 09:40:17 1.5%
7 Moana First 47.7 BEL4701 1.107 Mathieu Goubau 3 – 23:33:39 4 – 09:47:09 1.6%
8 Jings J/133 GBR8633R 1.109 David Ballantyne 4 – 00:19:06 4 – 10:49:01 2.6%
9 Erivale III Ker 39 GBR236R 1.112 Michael Greville 4 – 00:05:09 4 – 10:50:51 2.6%
10 Desperado of Cowes Swan 65 GBR1665 1.102 Richard Loftus 4 – 01:03:23 4 – 10:57:22 2.7%
11 Coin Coin Sydney 43 GTS NED342 1.189 Bastiaan De Voogd 3 – 18:13:06 4 – 11:16:11 3%
12 Imagine X 41 GER6960 1.125 Streckenbach Holger 3 – 23:32:20 4 – 11:28:53 3.2%
13 Cracklin Rosie Corby 40 GBR851R 1.107 Steven Anderson 4 – 01:20:10 4 – 11:45:04 3.4%
14 Antix Ker 40 USA1253 1.210 Anthony O’Leary 3 – 17:09:48 4 – 11:53:15 3.5%
15 Rebellion Carkeek 40 Mk 2 GBR8449R 1.267 Whitehead/Blue 3 – 13:21:38 4 – 12:09:07 3.8%
16 Warhorse First 50 FRA36780 1.120 Nicolas Gourio 4 – 01:11:03 4 – 12:50:47 4.4%
17 Baraka GP Ker 40 NED40010 1.203 Harmen J de Graaf 3 – 18:33:13 4 – 12:56:10 4.5%
18 Keronimo Ker 40 GBR6889R 1.191 Andrew Williams 3 – 19:28:09 4 – 12:56:23 4.5%
19 Noonmark VI Swan 56 GBR5698R 1.176 Sir Geoffrey Mulcahy 3 – 20:46:33 4 – 13:06:16 4.6%
20 Leu JV 45 One Off GER6009 1.180 Claus Loewe 3 – 20:31:05 4 – 13:10:17 4.7%
21 Night Owl II Mat 12 GBR562R 1.136 Ed Hall 4 – 00:06:12 4 – 13:10:24 4.7%
22 K-Force Swan 45 USA18 1.179 Jan De Kraker 3 – 20:39:03 4 – 13:14:07 4.7%
23 Lady Mariposa Oyster 625 GBR6255X 1.155 Daniel Hardy 3 – 22:59:48 4 – 13:43:16 5.1%
24 Vinga Swan 45 GER7193 1.170 Philipp Kay 3 – 21:49:25 4 – 13:46:25 5.2%
25 Hooligan VII Ker 40 GBR741R 1.193 Edward Broadway 3 – 20:05:53 4 – 13:52:23 5.3%
26 Andrasta Iceni 39 GBR917R 1.168 Henry Bateson 3 – 23:03:57 4 – 15:02:13 6.3%
27 Eclectic Azuree 46 GBR759R 1.132 Colin Campbell 4 – 02:09:09 4 – 15:06:31 6.3%
28 Incisor Corby 45 GBR8248 1.163 Cowes Race School / James Gair 4 – 00:09:46 4 – 15:50:14 6.9%
29 Merena Class40 BEL8000 1.185 Alexis Guillaume 3 – 22:29:01 4 – 15:57:47 7%
30 Bienne-Voile M34 SUI22 1.154 Thierry Bosshart 4 – 01:30:06 4 – 16:31:01 7.5%
31 Visione ILC 40 AUT15764 1.162 Nikolaus Knoflacher 4 – 00:52:50 4 – 16:34:31 7.5%
32 Palpatine Stimson 42 GBR907R 1.126 Mr Richard Thisby 4 – 03:58:42 4 – 16:34:32 7.5%
33 Anna Mobile 53 RUS931 1.228 Mikhail Mataruev 3 – 19:55:44 4 – 16:53:19 7.8%
34 Katsu Reichel/Pugh 45 RP45 1.242 Richard Fearon 3 – 19:19:15 4 – 17:25:14 8.2%
35 Broader View Hamburg Andrews 56 GER5500 1.238 Torben Muelbach 3 – 19:46:52 4 – 17:37:30 8.4%
36 Titania Swan 68 GBR6821R 1.249 Richard Dobbs 3 – 19:05:42 4 – 17:46:40 8.5%
37 Persevere Hanse 545 USA60545 1.157 Colin Rath 4 – 03:07:34 4 – 18:41:20 9.2%
38 Bingo Pogo 40 FRA37573 1.176 Yves Haudiquet 4 – 01:38:12 4 – 18:49:15 9.3%
39 Nature Farr 45 GBR4545R 1.210 Jur Ringers 3 – 23:09:21 4 – 19:08:19 9.6%
40 Juno IV AC 45 GBR8217T 1.124 Mr Peter Burwood 4 – 06:39:25 4 – 19:23:11 9.8%
41 People Farr 45 GBR4512R 1.210 Pieter Visser 3 – 23:39:44 4 – 19:45:05 10.1%
42 Lutine X 55 GBR809 1.195 Neil Armstrong 4 – 01:50:37 4 – 20:55:23 11%
43 Hope & Glory/UNICEF Humphreys 50 GBR641 1.143 Robert Gibson 4 – 08:34:14 4 – 23:31:27 12.9%
44 Cv7 Clipper 68 GBR9356T 1.215 Adrian Bannister 4 – 03:52:06 5 – 01:20:24 14.2%
45 Pogo 1 Class40 GER6002 1.175 Thomas Wentzel 4 – 07:41:10 5 – 01:49:52 14.6%
46 Challenger 1 Challenge 72 GBR8871R 1.210 Stephen Durkin 4 – 05:21:27 5 – 02:38:33 15.1%
47 CatZero Challenge 72 GBR2289L 1.206 Daniel Watson 4 – 08:05:55 5 – 05:32:35 17.1%
48 Challenger 2 Challenge 72 GBR8872R 1.210 Ricky Chalmers 4 – 15:38:10 5 – 15:04:47 22.9%
49 Endeavour Challenge 67 GBR7801T 1.124 RNSA Richard Tarr 5 – 00:19:20 5 – 15:14:32 23%
50 Challenger 4 Challenge 72 GBR8874R 1.210 John Farndell 4 – 15:54:49 5 – 15:24:56 23.1%
51 Challenger 3 Challenge 72 GBR8873R 1.210 Elizabeth Terrell 4 – 16:27:50 5 – 16:04:53 23.5%
52 Nightfall Arcona 430 GBR6643R 1.121 Tom Sperrey 5 – 01:50:43 5 – 16:35:19 23.8%

Results as PDF.

Wrap up

Our goal was to finish Fastnet Race in the best way we could and get the most out of bopth the boat and the team. We were all new to the race, but wanted to do it without local knowledge or other expertise on board, as this would be more demanding (and maybe rewarding).

We had no expectations in regards to results, so to finish 6th in IRC1 which included over fifty of the best pro teams in Europe is absolutely marvelous. And to beat legends as Antix. Erivale and Hooligan really makes our result something out of the ordinary.

Personally I had three moments that defines our accomplishment:

1. Leading IRC 1 at the Needles, after a tricky start we trusted our speed and homework and beat the rock-stars at their own game.

2. Coming back from 26th place to lead again at the Scilly Isles. No negative vibes. Just focus, hard work and confidence in the team.

3. Rounding the rock :-)

The team

I’m especially proud of our team effort. Everyone worked harder than I’ve ever seen before and also helped each other reach a higher level. I’ve done more and more shorth handed racing in the last few years, but when a crew perform at it’s full potential it’s magical.

Our watch schedule with two hours on, two hours stand-by and two hours off (three watches) let us push the boat hard and when fresh guys came up every two hours it really felt like a well oiled machinery.

Blur Sailing Team (left to right): Peter Gustafsson (helm + skipper), Pelle Pedersen (helm), Mattias Bodlund (trim + mast), Andreas Turesson (trim + bow), Patrik Måneskiöld (navigator + trim), Mats Björk (keyboard), Simon Kindt (bow) and Magnus Hansson (helm).

The team also include David Johansson (bow). We usually race with nine, but IRC limited our crew to 8. David still did the race with SunFast 3600 La Primera, and has a big part in getting both them and us to Cowes and around the rock.

http://www.youtube.com/watch?v=iv3A2mPyMf0v

It was great to see eight Swedish teams on the starting line, and I’m sure we’ll see even more in 2017. Let us know if you’re interested and we’äll do what we can to support you.

IRC1 6th J/111 Blur Peter Gustafsson
IRC2 3rd Arvid Laurin 48 Classic Anahita, Carl Urban
IRC2 12th First 40 Tarka II of Hamble, Rolf Tannergård
IRC2 14th S&S 63 Refanut, Fredrik Wallenberg/Gustav Dyrssen
IRC2 26th Sun Fast 3600 Laprimera, Peter Lundgren
IRC2 38th First 40 Sailplane, Jonas Sandberg
IRC2 61th Reflex 38 PRD Konsult Puma, Peter Westerlund
VO65 1st Team SCA Carolijn Brouwer

A big thank you to our partners. Without you we wouldn’t be able to perform: GVA, Henri Lloyd, North Sails, Liros, Spinlock, 24Hour Meal and Happy Yachting.

I’d also like to thank RORC and all local sailors that welcomed us with open armes, helped us in every way and hosted some great parties.

The post Rolex Fastnet Race 2015 | J/111 Blur³ appeared first on BLUR.

Här är vår lilla film för att sammanfatta Rolex Fastnet Race.

Ett fantastiskt kul race. Mycket intensivare och mer strategiskt än jag trodde från början. Man seglar ju längs Englans sydkust med uddar, tidvatten, sjöbris och vädersystem som rullar in västerifrån.

Och massor av andra duktiga båtar som man kan följa på AIS. Vi hade jobbat mycket med detta, och använde andra båtar dels som markörer för vind och ström, men också för ren farthållning. Det blir ganska intensivt när man hela tiden får rapporter på hur fort alla andra går. Ett tag pratade vi tillochmed om att köra upp konkurrentens fart på masten för att trimma mot den. Man förstår att Volvo-båtarna har det intensivt när man har det på det sättet runt hela jorden.

Många har menat att det var ett långsamt race. Men vi seglade på under 96 timmar vilket är normalt och jämförbart med det vi fick när vi körde igenom gamla race i datorn innan. Det var en del svåra transitioner med lite vind, men vi fick också en liten körare från ett lågtryck över Irland. Så rundningen av “the Rock” blev precis som i broschyren.

Hela storyn här.

The post Rolex Fastnet Race 2015 | the video appeared first on BLUR.

Det var med blandade känslor jag åkte ner till Svendborg inför starten av årets Silverrudder.

Förra året hade jag varit tveksam till hur jag skulle klara att segla 134 distans runt Fyn solo. Att komma hem med ett Silverrudder som snabbaste enskrovsbåt runt ön var helt otroligt. Det här skulle bara kunna bli sämre.

Och årets höjdpunkt var ju Fastnet Race som också hade överträffat mina förväntningar på alla sätt. Det här skulle bara kunna bli sämre.

Men jag ville ändå visa att det inte var en engånsgföreteelse, och med en prognos som lovade mer vind så skulle det bli ett helt annat race. Och även om jag inte kunde återupprepa prestationen, så skulle jag njuta desto mer av upplevelsen.

Det är en speciell stämning i hamnen innan solorace. Alla hjälps åt och det är mycket som skall fixas när man är själv. Jimmy i sin långsmala Airbender och Micke Ryking i sin lånade far East 28R hade extra mycket att göra för att hinna till start.

Sent på kvällen före start hade Jimmy ingen autopilot, men det fanns en i en båt i Köpenhamn. Så klart att den skruvades ur och kom ner till Svendborg. Någon gång efter midnatt vaknade jag av ljudet av en fungerande autopilot i grannbåten. Så himla kul att alla hjälper till.

Start 09:30 med stor och fock. Jag hade varit lite oroligt för att det var mycket båtar på små ytor, men det gick bra. Foto: Troels Lykke, minbaad.dk.

Fin vy akteröver.

Karl Dehler kom med sin helt nya Dehler 38 Sporthotel. Fin båt. Jag var lite orolig för den uppgrundning som låg till höger, där flera andra hade gått på, och tyckte väl att han kunde ge mig lite plats. På min uppmaning om att det kanske var grunt här svarade han med ett leende “No no”.

Tajt navigering ner genom Svendborg sund, där det ganska snabbt visade sig vilka båtar som ville vara med och leka. Här kommer IMX-40 Mandalay som ju hade den första inteckningen i klassen och som var 50 minuter efter mig förra året.

Även JPK 38 Ratzfatz3 gick fort liksom Peter Kohlhoffs One-Off Gloria. Det var visst dessa 4-5 båtar som skulle fightas runt ön…

Ganska jobbig segling i puffig vind som i sundet varierade mellan 5 och 10 m/s. Mycket jobb på storskotet samtidigt som det gällde att ha koll på navet.

I det här tempot skulle jag vara slutkörd strax före lunch…

Efter rundning av Thunø så var det dags att åka spinnaker. Svårt att välja rätt på läns i 8-10 m/s men det fick bli en A2. Funkade generellt mycket bra med bara 2-3 broachar. Här gick jag snabbt ifatt och om de andra båtarna i min klass.

En av dessa var Gloria, en riktig “sleeper”. Ser ju ut att vara en klassisk träbåt, men är ett specialbygge på 5.9 ton med djup köl, kolrigg och PBO-vant. Peter Kohlhoff jobbar med marintillbehör i Tyskland och har seglat allt från 505 och Extreme 40 till Swan 60.

Idén var att hålla vänster för att undgå strömmen, så det blev bara några korta gippar österut. Den sista lades sent för att undvika strömmen under den höga delen av bron så länge som möjligt.

I samband med nedtagningen så strulade det till sig och gennakern hamnade i vattnet. Tappade 4-5 minuter och Mandalay kunde gå om. Inte så kul, men det hade fortfarande lönat sig att köra gennaker.

Alla hade inte like mycket tur. Här har vi en Dragonfly som flippat. Foto: BådNyt/Theis Brandt.

Efter stora bron gällde det att ta sig västerut mot de mindre båtarna igen för att undvika strömmen.

En mycket jobbig halvvind där jag tog ett rev och jobbade som en galning med storen i byarna. Höll avståndet till Mandalay ganska bra.

Kryssen på norra Fyn gick ganska ok. Ett rev i storen och aktivt trim gjorde att jag kunde överleva helt ok i en ganska stökig sjö. I dessa lägen är jag tvungen att gå på fart, och det var först framåt kvällen när det minskade till 6 m/s som jag verkligen kunde matcha de större båtarna.

Strategin var att hålla vänster i början, men framförallt att hålla kontakten med Mandalay. Och inte låta Gloria glida förbi utan att jag hade koll på henne. Eftersom det skulle lätta framåt natten så visste jag att jag kunde hämta in dem så länge jag inte hamnade för långt bakom. Det ledde kanske till lite för defensiv segling i det större perspektivet, men nu höll jag mig till grundplanen.

Men alltihop sket sig när jag fick höra (via Facebook) att JPK 38:an var 6 distans före!?!?!?

Va fan. Jag hade ju blåst om honom med gennakern som om han var parkerad.

Men tydligen hade han gått under lågbron som är 18 meter. Det måste ha varit på det berömda håret… Till nästa år måste jag kolla om inte jag kan gå under också när det är lite lågvatten.

Sent på kvällen började jag också komma ikapp de mindre båtarna. Här har vi Micke Ryking i sin lånade Far East 28R.

Medström genom Lilla Bæelt gjorde detta till en enkel resa. Nu hade vinden minskat och jag kunde segla båten på 100%. Kul att passera massor av båtar i kolmörkret samtidigt som man gör det mesta möjliga av strömmen.

Söderut blev en lång sträckbog. Här började jag mäta avståndet till båtarna framför. JPK 38:an var utom räckhåll så jag skulle inte kunna bli först i mål. Manadalay och Gloria hade sin egen fight ett par distans framför, men just då såg jag inte riktigt anledningen till att mecka upp en gennaker för att jaga dem… Så här i efterhand lite passivt, men just då kändes det bara gött att få njuta av stjärnhimlen och vara tillfreds med att någon annan skulle få åka hem med silverrodret.

I mål 05:20 på morgonen, efter 20 timmars segling. Helt slut i kroppen men mycket nöjd.

Andreas Rohde jpk 38 Ratzfatz3 4:32:16 19:02:16
William Friis-Møller IMX 40 Mandaley 5:16:05 19:46:05
Peter Kohlhoff one off Gloria 5:19:55 19:49:55
Peter Gustafsson J/111 Blur 5:35:08 20:05:08
Ulli Schuette Dynamic 35 Ymer 6:00:27 20:30:27
Karl Dehler Dehler 38 c Sporthotel 6:11:47 20:41:47
Lars Steen Comfortina 38 Bonito 7:00:55 21:30:55
Henrik Poulsen Centerline 40 Sonic 7:12:29 21:42:29
Jens Maecker X 40 tut-nix 7:14:46 21:44:46
Henrik Boye Petersen Wasa 38 Legolas 7:16:26 21:46:26
Niels Nørgaard Pedersen X-37 Ventoux 7:21:15 21:51:15
Stefan Knabe Luffe 37 Knab Horn 7:53:30 22:23:30
Andreas Wulfes Xp 38 PassionX 8:01:22 22:31:22
Anders Johansen Dehler 36 db Dehlfin 8:06:05 22:36:05
Göran Artman X 382 Xusidus 8:14:19 22:44:19
Christer Malmros arcona 400 monique 8:15:17 22:45:17
Flemming Andreasen Luffe 37 Avantgarde 8:16:47 22:46:47
Detlev Von Ahn Dufour 40R Bubi Brown 8:19:16 22:49:16
Rune la cour Dyrvig Contrast 36 Intelligent Bygningsautomatik 8:21:15 22:51:15
Thomas Wolboldt IMX 40 Imagine 8:22:55 22:52:55
Jochen Rieker J/109 Jona 8:58:39 23:28:39
Christian Färber Comfortina 39 Somnium 9:06:52 23:36:52
Bernd Petrick Lady Helmsman GT Lagom 9:10:05 23:40:05
Freddy Kristensen Solus Alta Alternativ 8:40:57 23:40:57
Christian Heermann Comfortina 38 Pinatz 9:23:37 23:53:37
Jens Brandt X119 Oline 9:30:56 24:00:56
Peder Villemoes Luffe 37 Seaflyer 9:31:11 24:01:11
Jens Christian Mørch Faurby 36 Ulla 9:33:32 24:03:32
Thomas Andersen Grand Soleil 37bc Misty 9:40:06 24:10:06
Karsten Isager Comfortina 38 Yokatora 9:42:54 24:12:54
Steen Køpke Hanse400 N/A ØjeSteen 9:51:00 24:21:00
Dirk Reichel X 362 Lilly 9:51:21 24:21:21
Figge-Jaenke Horst X 37 Xtra Fun 9:52:16 24:22:16
Henrik Lykkegaard Madsen Ylva mock up Prettynama 10:30:04 24:30:04
Lutz Spannuth Avance 36 KAROLINE IV 10:09:39 24:39:39
Volker Wolenski Dehler 38 ST Paikea 10:23:43 24:53:43
Uffe Bisgaard Pedersen Ylva Langelinje 10:25:13 24:55:13
Søren Therkelsen Gib Sea 362 Sundancer 10:58:44 25:28:44
Olaf Petzoldt Comfortina 38 Boa Vida 11:47:47 26:17:47
Jørgen Mejlby Bavaria 37 Emma 11:49:10 26:19:10
Johannes Süchting Ohlsson 38 Thalassa 12:10:30 26:40:30
Søren Trolle Dehler 38 Destine 12:10:40 26:40:40
Jørgen Kristensen Swan 38 Jacaranda 12:11:01 26:41:01
Signe Storr Faurby 363 TBD 13:01:11 27:31:11
Carsten Høeg X 35 Xandra 3 12:33:00 27:33:00
Michael Flindt Hanse 37 Rasmine 13:46:50 28:16:50
Eric Huber Feeling 39 DI Meriensi 14.14.35 28.44.35
Andreas Schipper Havskryssare NAJADEN 16:52:34 31:22:34
Hans Joachim Leon Najad 370 Mari-ann 20:23:11 34:53:11
Uwe Hollenbach Avance 36 Snaedis DNC
Niels Ulstrup C12 one off Garfield DNC
Helmut Gardthausen Dufour 40e Feex DNC
Alexander Kohtz Grand Soleil 40 Amorita DNC
Kim Basland Olsen 370 La Femme DNC
Thorsten Thelen TwoStar 36 SixBeat DNC
Peter hermann X 119 EXOCET DNC
Fabian Buhse Dehler 39 Eule DNF
Daniel Sabroe Granada 35 Camille DNF
Søren Olsen Luffe 37 Sico DNF
NN Salona 37 offshore DNF
Sven Kleinschmidt X 40 Mermaid DNF
Brian Kristensen Ylva Tøsen DNF
Johan Forssman J/109 Shadowfax DNC

Det blev ett helt annat race än förra året. Tuffare rent fysiskt, men enklare rent mentalt.

Silverrudder är en perfekt utmaning för hyfsade seglare som vill testa vad man klarar av. Och det verkar ju vara ett recept som fungerar…

Här har vi Andreas Rohde på väg hem i sin JPK. Ingen snygg båt, men väldigt effektiv. Data nedan:

The post Silverrudder Challenge 2015 appeared first on BLUR.

Inte så mycket video från själva racet, men en ganska sjysst segling från Svendborg till Malmö. Spola fram till 01:30 för lite sjysst undanvind. Snittfart på 10.4 knop från Langeland till Vordingsborg.

The post Silverrudder + hemsegling 2015 appeared first on BLUR.

The post Det kom ett brev… appeared first on BLUR.

The post Silverrudder 2015 │Official Movie appeared first on BLUR.

I lördags var det säsongspremiär för oss med Pater Noster Race.

Med Novan spikade vi mellanklassen ett par gånger, men med J/109 eller J/111 har vi aldrig fått till det på just den här kappseglingen. Osäker på varför, men det har alltid varit något…

I år lovade rapporten 5-6 m/s från syd, vilket kanske inte är vårt favoritregister mot alla större båtar. Men det skulle i alla fall innebära undanvind upp på insidan av Tjörn.

Efter jaktstarten i Skärhamn var det två långa sträckbogar; en BB ut i havet, runt en prick, och sedan in bland skären utanför Eggskär. Vi tog in en del på Xp 38 Blues och förlorade bara sekunder mot Pär Larssons First 40. Bra speed alltså på sträckbogar som borde gynna vattenlinje.

Sedan en kryss ut mot Pater Noster och rundningen där. Vi valde att gå höger/väster först innan vi tog oss upp under skären för strömlä, och förlorade 60-70 meter på de som gick vänster/syd direkt. Men vi gjorde en ok avslutning och rundade tillsammans med Farr 30 Mrs Freckles och First 40.

Brant halvvind innan vi till sist kunde sätta vår A5, som är en mindre slörspinnaker. Vi satte ganska mycket tidigare än många andra och var precis på gränsen. Men det gick fort och vi tog in bra på båtarna framför. Framförallt hade vi koll på Blues och den nya Xp-38:an Yolo.

Ganska byig vind upp förbi Åstol, St Dyrön och Kärrsön, men vi höll i det helt ok, och vi kom till slut i fatt Xp-38:orna. Nu öppnade det upp och vi peelade till A2 som är vår stora länsgennaker. Det var bra i 3 minuter tills vi insåg att vi missbedömt TWA på nästa ben in mot Wallhamn. Inte en chans att enkelt peela tillbaka, utan det blev att ta ner och sätta på nytt. Tjatigt. Det blev väl ett nollsummespel där vi tappade det vi tjänat på att byta till A2. Men vi hade i alla fall fått hissa alla gennaakers inom en 5-minutersperiod. Bra träning :-)

Vi var lite frustrerade över att allt inte funkade 100%. Men gänget har inte seglat tillsammans sedan vi gick i mål efter Fastnet – och det är inte så konstigt att man tappar en del rutin på 9 månader. Vi kan alla manövrar, men det är många små detaljer som man missar och man är kanske inte lika alert som när man seglat 20 eller 30 intensiva dagar tillsammans på en säsong.

Efter två ganska tråkiga sträckbogar så blev det en kul läns upp mot mål. Här seglade vi aktivt på minsta lilla skift och vindpust. Vi kunde sakta men säkert bocka av de minsta båtarna i vår klass.

Stora klassen
1 J/111 Blur Peter Gustafsson SSVÄ
2 Gambler 38 Cheetah Evan Thorsson STSS
3 XP-38 BlueS Hans Johansson STSS
4 First 36.7 Rebel Yell Patric Wollmersson GAST
5 Xp 38 Yolo Janne Ågren DBS
6 First 36.7 RACCOON Lars Niklasson SSVÄ
7 M34 Mod TEKNOVA/ALBATROSS Bengt Falkenberg GKSS
8 Swedestar 370 STELLA Stefan Möller KMS
9 X-37 XBOX Jörgen Knutsson LDSS
10 First 35 Blade 2 Mats Berntsson STSS
…
Hela resultatlistan här.

Det var långt fram till Oskarssons i Accenten (banan gick nog ganska mycket snabbare än man räknat med), men vi spikade i alla fall stora klassen. Kul med ett trendbrott för oss i den här seglingen.

The post Pater Noster Race 2016 appeared first on BLUR.

Om ni undrar varför det har varit lite tyst här på bloggen, så beror det på att vi varit på havet.

Jag hade en idé om ett distansrace de 500 distansen från Marstrand till Sandhamn, Scandinavian 500, och detta var ett bra tillfälle att “känna på banan”.

Efter förra årets satsning på Fastnet, så var det också bra att hålla liv i offshore-seglingen, och detta blev en bra uppladdning inför ÅF för mig och Pelle. Vi skall ju köra doublehanded, så all tid i båten innan är värdefull.

Förutom oss två så var David med från ordinarie besättning. Två yngre lovande seglare i Johan Sahl och Viktor Langström var också med för att samla sjömil i racetempo. Kul med ambitiösa seglare som vill prova nya saker.

Sunset at sea. Been missing this. #scandinavian500 #marstrand to #sandhamn #j111 #sailing #sunset #blursailing

Ett foto publicerat av Peter Gustafsson (@petergustafsson) Jun 3, 2016 kl. 1:02 PDT

Efter att ha lämnat Marstrand 08:00 på fredagen så var det gennakergång söderut. Först i lättare vindar men sedan successivt ökande till perfekta 5-6 m/s, innan det dog helt i Öresund. Vi jobbade hårt på att pricka strömmen runt Anholt och göra så smarta vägval som det gick – trots att det inte fanns andra båtar på banan.

I alla fall en fantastisk solnedgång vid Kullen, och det var förvånande hur snabbt vi kom in i vakschema och offshore-rutiner (läs mer om det här). Med 5 pers körde vi tre vakter a 2 timmar, dvs alltid 3 eller 4 på däck och 2 timmars vila 4 gånger per dygn.

Man kanske är lite skadad när man tycker det är fantastiskt att få kränga på sig smocken och pannlampan 01:50 för att få komma upp i mörkret på däck :-)

Öresund bjöd på bleke och vi motoriserade fram till Falsterbokanalen. Här kanske det var tur att det inte var race, då man hade fått tillbringa många timmar drivandes i Sundet. Detta är så klart en osäkerhet inför ett eventuellt race som kan ta 4 eller 5 dygn beroende på väder…

Lätta vindar längs sydkusten, där vi kunde köra Code 0 och A3-gennaker i fantastiskt sommarväder. Helt odramatisk rundning av Smygehuk!

Wet upwind ride. #sailing #j111 #blursailing #wave #upwind

Ett foto publicerat av Peter Gustafsson (@petergustafsson) Jun 4, 2016 kl. 11:06 PDT

Hanöbukten blev (som vanligt) en jobbig resa. Kryss under natten i skvalpig sjö från Bornholm till Utklippan där det till sist vred med för en sträckbog upp genom Kalmarsund.

Det är lite lustigt vilka perspektiv man får när man seglar så här… 100 distans är lite tjatigt, 50 normalt och när det är 30 distans kvar känns det som att man nästan är framme. Och så glömmer man vilken veckodag det är…

Whop whop. Sunny and the whomper is up (the 155 m2 gennaker). Life is good. #sailing #gennaker #blue #kalmar #öland #blursailing #j111

Ett foto publicerat av Peter Gustafsson (@petergustafsson) Jun 5, 2016 kl. 4:54 PDT

Efter Kalmar fyllde det på med 7-8 m/s från syd och vi fick en fin bog upp efter Ölandsbron och förbi Solliden och Borgholm, innan det motade igen vid Blå Jungfrun.

Routingen pekade på en lång styrborsdbog i speed-mode längs kusten för att möta ett skift mot nord, så nu var det bara att bita ihop inför 130 distans kryss.

#sunrise

Ett foto publicerat av Peter Gustafsson (@petergustafsson) Jun 5, 2016 kl. 6:53 PDT

Natten blev precis så jobbig som jag befarat. Kort, krabb sjö och obekvämt ombord. Jag drabbades av rejäl sjösjuka (det brukar hända någon gång tidigt på säsongen) men de andra gjorde ett gediget jobb. Det hade nästan varit värre om någon av de nya hade drabbats, då alla ju reagerar lite olika på sjöskuka.

Vi prickade dock skiften ganska bra och kunde njuta av en värmande morgonsol när vi passerade Landsort. Det är konstigt spå mycket mer man kan njuta av en helt vanlig morgon på havet efter en riktigt tuff natt.

Sedan vred det successivt med, och vi kunde bocka av alla fjärdarna under Code, A2 och A3. Fantastiskt fin segling bland många båtar som var ute på nationaldagen. Tyvärr ingen bra sparringbåt.

Då många vill jobba på tisdagen, så drog vi direkt till Bullandö utan att runda Alma och “gå imål” i Sandhamn. Vi fick ändå ihop 83 timmar och totalt 540 distans i ett svep. Det är en fantastisk sträcka med många klassiska passager – och tillräckligt långt för att kännas som ett riktigt offshore-race.

Stort tack till hela gänget ombord.

The post Scandinavian 500 | trial run appeared first on BLUR.

Blur är ju på ostkusten, främst för att segla ÅF Offshore Race doublehanded. Men då fick jag också chansen att segla Robline Onestar.

Idén var att starta utanför Bullandö på fredag morgon, och sedan köra 24 timmar på havet söder om Sandhamn. Men ett antal lågryck över Östersjön satte stopp för det. Först så senarelades starten ett dygn, men på fredag kväll så låg vissa prognoser på 15-18 m/s. Så beslutet togs att köra en inomskärsbana på strax under 50 distans.

Det blev en blöt historia.

Vissa saker är lite lite besvärligare när man är själv. Att byta en vindgivare till exempel, när man saknar någon som kan hissa up en i masten. Då upptäcker man att Bullandö Marina har det väldigt grunt vid mastkranen, och det saknades en meter för att komma intill. Bara att sätta spinnfallet i kranen och veva in masttoppen. Tur att man kom ihåg att lossa det innan man drog…

Skippers meeting på Bullandö Krog. Till slut var vi 15 anmälda varav 13 kom till start.

Hällregnet hade börjat på fredag kväll, och fortsatte med oförminskad styrka under natten och morgonen. Med jaktstart så fanns det gott om tid att se till att allt var i ordning innan vi kunde lämna bryggan.

Startfartyget. Är det någon hemma? Kristian Hertzberg gömmer sig i ruffen.

Start NO om Bullandö. Startfartyget (VHF 72) ligger just söder om Långholmen och startlinjen ligger i nord-sydlig riktning och utgörs av flagga på Startfartyget och röd prick.
Löjögrund, röd prick, om babord, 59°26.430’N 18°49.690’E
Franska Stenarna om styrbord, 59°14.841’N 18°39.899’E
Röko om babord, 59°21.184’N 18°48.201’E
Röd prick om babord vid Nya Kanholmsgrundet 59°21.611’N 18°45.413’E
Norr om Björkö, 59°21.611’N 18°45.413’E
Revengegrundet om styrbord 59°15.056’N 19°0.771’E
Mål mellan röd och grön prick strax väst om Skanskobb 59°17.022’N 18°56.065’E

Jimmy och Pacman avvaktar i en vik före start.

På startskottet kunde jag rulla ut en code och segla österut. Byigt som tusan mellan 7 & 10 m/s och på Kanan blev jag tvungen att rulla in och gå till fock. Sedan in med ett rev när det stod stadigt 10 på väg upp innanför Möja och första Rundningen.

Här hann jag ikapp de första båtarna, men det var långt fram till de mindre.

Söderut igen och upp med full stor. Hanterbart ett tag innan revet skulle i igen. Och ut. Jobbade så mycket jag kunde, men det är ingen optimal båt när man skall halvvinda i 10 m/s. Det finns för lite stabilitet, och jag orkar inte bära segel på samma sätt som många andra.

Nåväl.

Sa jag att det regnade?

Efter Franska Stenarna fick jag up vår A5-gennaker, men det blev en stökig och brant slör norrut. Här blev jag passerad av Pacman som hade mycket lättare att segla högt med gennaker.

Sedan en kort kryss inne på Kanan innan vi vände österut. Upp med coden igen.

Det verkar ju ha varit lite kul i alla fall?

Efter rundning av Revengegrundet så var det en sträckbog in i mål i Sandhamn. Nu hade det mojnat en del och det gick att segla båten på max.

Sammanfattningsvis; massa halvvind i riktigt skitväder. Jättejobbigt. Men jättekul.

Resultat:

The post Robline Onestar 2016 appeared first on BLUR.

Några korta klipp från förra helgens Robline Onestar.

Så otroligt blött – men också otroligt roligt.

The post Rain, rain, rain… Onestar appeared first on BLUR.

Alla bilder på oss är tagna av Oskar Kihlborg om inget annat anges.

Jag har ett tudelat förhållande till ÅF Offshore Race.

Å ena sidan var Gotland Runt det offshorerace man växte upp med, och årets höjdpunkt under många år i sena tonåren.

Å andra sidan har det successivt slutat vara den utmaning som det var på den tiden. Med en modern 40-fotare blir det ofta en ”walk in the park” med långa bogar på rhumb-line.

Därför var jag spänd på att få köra på två, och det kändes som ett helt nytt race. 350 distans är tillräckligt långt för att man skall behöva disponera racet på rätt sätt. Dessutom kändes motståndet tufft, men mycket erfarenhet och en aktiv shorthanded-miljö.

Väderprognoserna var överens om att det skulle bli vind, och tidiga routings pekade på att vi skulle kunna segla på 48 timmar. Med vind från SV-V så skulle det bli mycket sträck, och få strategiska vägval. Men som vanligt var det bara att jobba med det man har.

Starten gick i 2-4 m/s och vi kom iväg fint med code 0. Men redan vid Waldemarsudde var det dags att byta till stora länsgennakern, även om det var brant i början.

Temat för första sträckan var tydligt redan från start: Pacman, med Jimmy Hellberg och Joakim Rodebäck, ryckte i puffarna och vi hämtade hem det igen när det lättade ur. Avståndet till resten av gänget blev snabbt relativt stor och vi kunde fokusera på att passera de mindre SRS-båtarna i starterna innan på ett så smidigt sätt som möjligt.

Jag var lite orolig för att många skulle tycke det var roligt att få luffa Blur, men (nästan) alla seglade smart och fokuserade på att komma ur skärgården så bra som möjligt. Och vi valde att gå i lä om många för att undvika bråk.

Vid Fjäderholmarna öppnade det upp till läns och vi började jaga det tryck som fanns. Ganska snabbt kunde vi passera Pacman som körde med sin slörspinnaker.

Relativt odramatiskt fram till Furuholmen där vi fastnade i en klunga med Mithril och någon annan större båt och Pacman kunde passera igen.

Sedan byte till code igen för att kunna komma upp till Oxdjupet, där A2 fick komma upp iden. Nu hade vi tappat en del till Pacman, som uppenbart drar nytta av sin stabilitet när det motar. Att kunna bära sin gennaker lite lite brantare än alla andra gör så klart enorm skillnad.

Vi klarade oss fint genom Oxdjupet och hämtade hem lite, men fick sedan en riktigt seg resa ut förbi Grinda. Vid någon passage fick vi tillochmed kryssa vilket kändes otroligt motigt. Vi var dock i gott sällskap med Fingulf 33 La Dolce Vita som var först i lilla SRS-klassen.

Efter glada tillrop från tävlingsledningen strax innan Kanholmsfjärden så var det bara att skota hem. Sträckbog ner mot Sandhamn med grym speed. Nu kändes det bättre även om avståndet till Pacman var långt… men kanske skulle vi få se en omstart någonstans… Foto: Markus Rytkölä.

Vid sista rundningen innan Alma var vi tvåa i klassen och fyra totalt bland alla SRS-båtar. Inte illa.

Här kom också Hyndai farandes, men de valde att ta höger i fel sund. Ibland lönar det sig att inte ha ”local knowledge” utan läsa seglingsintruktionerna lite extra noga :-)

Snabb halvvind ut till Alma, där de stora båtarna började hinna ifatt. Ker 51 Tonerre, MC38 Carbonara, Outsider och en del annat snabbt.

Efter Alma körde vi underbåge tillsammans med de flesta andra båtar. Vinden skulle succesivt vrida med för att bli väst framåt midnatt. Detta kom inte riktigt så snabbt som utlovat, men vi porickade ändå Fårö på ett bra sätt. Vi ville in tajt på Gotland, så vi körde konservativt här – precis som alla andra vi kunde se på AIS.

Det var på denna sträcka vi tappade allra mest. Från 2:a till 11:a i klassen trots att vi seglade samma väg som alla andra och pushade så hårt vi kunde. Vi seglade jämt med SunFast 3600 Groovie, Mumm 36 Shogun och andra båtar i samma size, men tappade på 42-43-fotarna så klart. På beräknat fick vi betala med en hög rating.

Det lustiga är att Pacman verkar ha en extra växel på brant halvvind, där man med vattenballast och stabilitet får det att gå rejält snabbt. Roade mig med att plotta seglad tid mot LWL (linjen är snitt på SQRT (lwl) och det blir ganska tydligt att vi har tre ganska olika typer av båtar (klicka på bilden för att få en större variant).

Ett gäng klassiska cruiser/racers, ett gäng lite sportigare båtar med J/105, Mumm 36, SunFast 3600 (där SunFast naturligt presterar bättre än Mummen med mer stabilitet), vi och Vallicelli 42, och så B&R 38 i en helt egen division. Tittar man på övriga båtar så var det egentligen bara MC38 Carbonara som uppvisar en liknande prestandaprofil.

I vårt fall gjorde gasten nästan mest nytta uppe i kojen i lovart. Så vi körde tvåtimmarspass på däck varvat med sömn på effektivast möjliga ställe. Jag skojade med Pelle och menade att vi sov mer under racet än under en normal arbetsvecka hemma…

På förmiddagen var det relativt lättseglat (ett antal byten mellan code och fock) ner till Östergarn där det fanns en transition till en ökande SV-vind. Vi klarade denna fint ganska nära land, och sedan var det kryss ner mot Hoburgen. Klassisk taktik där det lönade sig att hålla sig till höger nära Gotland.

Svår sjö på slutet, där vi slet för att hålla jämn fart med IMX-40 Du Soleil och andra. Gav upp till slut och konstatera att vi saknade 7 man på kanten :-)v

Vi rundade Hoburgen 17:27, och det var kul att få se klippan i dagsljus som omväxling.

Återigen en brant halvvind norrut (börjar vi känna igen temat). Även om det kändes tråkigt med mer rhumbline-åka i TWA 80, så var viu i alla fall på väg hemåt. Alltid något.

Efter ännu en fantastisk solnedgång vid Karlsöarna var det dags att falla av för att plocka bojen inne vid Visby. Äntligen en undanvind med TWA 130-135 grader.

Under en halvtimme snittade vi över 11 knop med ett par toppar över 18. Det var ju den här vinkeln man hade velat ha hela vägen till Alma…

Rundade bojen i Viby vid 23:17 och kunde börja avverka de 85 distansen till Alma. Återigen en brant halvvind för fock. TWA 80 i 20-22 knops vind är väl inget favoritföre, men vi jobbade hårt och snittade nästan 10 knop.

Frampå morgonen vred det med och lättade ur och vi kunde gå till code. Lite bättre.

Vi rundade Alma 10:34 på tisdag morgon, och kunde bära code halvvägs in till mål innan det motade och lättade ur. Ett sista kort slag och vi klippte mållinjen 11:49. Lite drygt två dygn efter starten inne i stan.

Sammanfattningsvis funkade det mycket bra att segla på två. Långa sträckbogar gjorde att vi fick vila mycket, men också att vi hade det svårt mot både längre båtar och de som gillar tajta halvvindar.

Men vi måste ändå vara nöjda med vår insats, och kan varmt rekommendera andra att köra ÅF Offshore Race på 2 personer.

1 PAC-MAN Jimmy Hellberg
2 GROOVIE Team Groovie
3 GARBO WAWE Sailing Team
4 WILMA Henrik Löwing
5 SHOGUN Team SHOGUN
6 FUNNY TOO Anders Mathson
7 SHE DEVIL Team Demandware
8 LIV Team Rydin
9 BLUR Blur Sailing Team
10 ANY DAY Fredrik Arnryd & Tomas Brandvold
11 ANNA Fredrik Lindahl
12 ITHAKA Jan Orest
13 WHITE KNUCKLES White Knuckles
14 SOLIDTANGO Solidtango Racing
15 EVOLET Team Balingsholm
16 INXTASE Team InXtase
17 LOW Team Tuplatassu
18 FALKEN Jonas Falk
19 NO LIMIT NoLimit
20 SEMLA Team Saven
DNF ELÄNDET Sandor Moldovan
Alla resultat här.

The post ÅF Offshore Race 2016 appeared first on BLUR.

Alla bilder på oss är tagna av GQSS.

Jag vet inte om det bara är jag som ångrar massa saker inför och under en kappsegling? Jag ångrar att jag anmälde oss, jag ångrar att jag lurade med Simon (min co-skipper) under årets sjukt blåsiga Göteborg Open Sea Race och jag ångrar att vi hamnade på Marstrandsfjorden i 18 meter/sekund.

Men jag hade som nyhetslöfte en gång att göra fler saker som jag ångrar. Och i det här fallet ledde det till otroliga minnen, ett fint pris och en djävulsk träningsvärk.

Racet startade fredag eftermiddag vid 16:30 vid Röda Sten direkt väster om Älvsborgsbron. Hällregn och otroligt nyig vind satte temat direkt. Det här skulle inte bli någon “walk in the park”.

Trots att vi inte var så många båtar, så var alla mellan 10 och 11 meter. Så en ganska homogen fleet – i alla fall om man skulle halvvinda runt på Kattegat i 10-12 m/s…

Ganska snabbt blev vi en kvartett som seglade mycket lika. Vi, SunFast 3600 la Primera, Dominant 105 Lady Godiva (förra årets vinnare) och HP-1030 Lava Gull (med tung besättning, både vikt- och erfarenhetsmässigt)

Första sträckan västerut till Måvholmsbåden bjöd på 18-20 knops vind från TWD 175. Vi tog ett rev halvvägs och hängde med bra trots att vi saknade folk på kanten. Jag och Simon hängde så mycket vi orkade, men skillnaden var nog mest psykologiskt…

Efter första runningen blev det kryss söderut. Nu blåste det stadigt 20 knop och hade bra rulle. Vi mäter ju hela tiden prestanda som % av polardiagram och har denna siffra på masten. Denna baseras på full besättning och nu lyckades vi klämma ut 95%. Normalt ligger vi runt 93 på kryss utan folk på kanten.

Vi valde att hålla höger in mellan skären öster om Vinga medans resten av fleeten gick vänster i leden. Det var nog hugget som stucket då vi fick ett lite högervrid men fick göra fler slag.

Vid 18.05 rundade vi Ekeskärsbådan och kunde sätta kurs mot Skagen. Planen var att köra en rejäl överbåde, så alla prognoser sa att vinden skulle vrida emot fram på kvällen. TWD var 175, men redan efter en timme var vi på 230. Sedan tickade den fram och tillbaka mellan 230 och 260.

Även styrkemässigt varierade vinden från 18 knop till 25 knop och sjön var tidvis knepig. 20.00 valde vi att ta ett rev i focken, och så länge vinden var uppe så gick vi bra mpt både Lady Godiva (som inte höll samma höjd) och La Primera.

23.15 rundade vi Skagens rev. Vi missade bojen med 1500 meter, vilket får anses som ganska ok med tanke på att motvridet kommit mycket tidigare än vi trott. det lönade sig också att lägga slaget mot bojen sent, då vi hade medström på sista benet. Många valde att lägga slaget söderut tidigare, och måste haft problem med rejäl nordgående ström.

Efter rundning slog vi ut revet på focken men behöll det i storen. Nu fanns det också tid för att äta något, och Simon värmde 24HourMeals köttbullar & pasta i sittbrunn i ljuset av pannlampan. Sedan fick han vila lite i lovartskojen då han kände av lite sjösjuka.

Vinden låg nu stadigt på 20-22 knop, och vi kunde gå lågt och snabbt på rhumbline med TWA 110. Vi snittade runt 10 knop och drygade ut avståndet bakåt, även om Lady Godiva hängde med förvånansvärt bra.

Vi försökte hela tiden ha de andra som referenser. Här klockslag och hur långt efter La Primera och lady Godiva var…

Vi rundade Kummelbanke 02.10, och tittar vi på tiderna så ledde Lady Godiva. Vi var 16 minuter efter La Primera, men visste också att nuy skulle vara dags för en öppnare bog som kanske skulle passa oss lite bättre.

Direkt efter rundningen gick vi lågt och fort i vågorna. Långa repor på 12-13-14 knop i vågorna och rolig segling i den kolsvarta natten. De andra båtarna bakom verkade gå på en högre kurs efter märket. Eventuellt för att kunna gasa på senare?

Tyvärr så var glädjen kortvarig. Det som skulle blivit en fin bog med TWA 130 blev istället en brant halvvind så i jämhöjd med Vinga var det dags att skota hem och sikta på Hätteberget. Nu vred vinden stadigt emot, från TWD 230 till 240 till 250 och till sist 260. I samma takt ökade den och det var uppenbart att vi inte skulle kunna segla båtan när det var stadigt 32 knop (16 m/s).

Vi resonerade kring att ta ner storen helt, men kom fram till att vi ville segla båten aktivt och gick till vårt djupa 2:a rev (motsvarar ett 3:e rev som i stort sett halverar mastliket. Full shorthanded fock (motsvarar en heavy weather jib) och bottenrevad stor kändes mycket bra och båten betedde sig fint trots stora vågor rätt i sidan.

Det kändes som en evighet innan vi kom upp till Marstrandsfjorden och när det nu började ljusna så var det ingen kul syn som mötte oss. Enorma vågor där skummet rök av vågtopparna, kolsvarta moln som kom med hårdare och hårdare vind. Vi såg 38 knop som mest på instrumenten, men andra har rapporterat 20.

Det såg ut som en sån där skäckbild som Sjöräddningssällskapet brukar ha i sin årsbok…

Eller som Simon sa; “det var bättre när det var natt och man slapp se det här…”

Vi hade problem att falla av för att runda, men fick till det på tredje försöket. Efter en bra gipp på framkanten av en enorm våg kunde vi segla söderut igen. Tiden blev 04:50.

Nu hade vi gått från att vara 16 minuter efter La Primera till att vara 4 minuter före. Grymt happy med att vi drev på och seglade båten så fort vi kunde i de tuffa förhållanden som rådde.

Sedan var det samma visa fast åt andra hållet. Otäckt nära Stora Pölsan i lä, men vinden minskade ändå lite när vi började närma oss Vinga. Stadigt 15 m/s kändes plötsligt hanterbart.

Efter Vinga angöring fick vi till sist segla med vågorna. Ett par rejäla nerförsbackar på +15 knop och en riktigt maffig på +20. Ja, det finns videoklipp…

All cred till Simon som var min co-skipper. Vi har aldrig seglad doublehanded tillsammans, men har är en viktig kugge i vårt maskineri. Framförallt offshore (minns ni killen som dök halvvägs till Fastnet Rock för att ta bort tång från kölen?).

Hur man känner igen en offshoreseglare? Genomblöt, huvan framme, pannlampa på fast det är dag och så det där fåniga leendet…

Lite senare mötte vi Lady Godiva. De hade tappat rodret 8 distans väst om Väst om vinga, men hade lyckats ta sig in i skärgården med stormfock och nödstyrning. Där mötte Märta Collin från Sjöräddningsällskapet upp.

Anders Dahlsjö berättar mer:

Här har vi La Primera som forsar i mål. 42 minuter efter oss, vilket betydde drygt 15 minuter efter på korrigerad.

Stort tack till GQSS och alla som hjälpt till att arra racet. När Erik Norrström, som är projektledare, kom till mig för tre år sedan så avrådde jag honom från att återstarta GOR. Så glad att han inte lyssnade på mig.

Stor tack till mitt team också. Även om inte alla var med, så har vi lärt oss att driva båten snabbt i de flesta förhållanden. Vi spikade sista upplagan av Göteborg Offshore Race 2010. Då med J/!09:an och ett lättvindsbetonat race med mycket kryss/läns. Att få göra om det i en helt annan båt, med helt andra förutsättningar, är ganska cool.

The post Göteborg Open Sea Race 2016 appeared first on BLUR.

Här kommer lite filmklipp från helgens race (hela racerapporten här).

The post Göteborg Open Sea Race 2016 | film appeared first on BLUR.

Alla bilder på oss: Elisabeth Stensby.

För oss som team så är ju 2015 lite av ett mellanår. Vi brände ju mycket krut med vår Fastnet-satsning förra året, och i år har fokus framförallt ledat på shorthanded och ÅF Offshore Race.

Tjörn Runt var dock ett bra tillfälle att samla gänget igen, och det märktes på fredagen träning och i baren på Kookaburra att alla var glada att ses och så där lagom taggade att segla tillsammans igen. Och då många av våra konkurrenter hade kört hårt i år med fokus på VM i Köpenhamn så hade vi ingen press på oss…

Dessutom så gillade vi väderprognosen. Lättare vindar med möjlighet till lite undanvind på havet passar oss ganska bra. Det är inte det att vi måste ha det, men med en gennakerbåt så är det skönt att kunna segla sina vinklar på havet, snarare än att tvingas till plattläns i smala sund eller trånga fjordar. Det är ju roligare om alla kan segla sina båtar till 100%.

Det stod 3-4 m/s när vi rekade banan, men när det var dags för start var det helt dött. Både där vi ville starta, längst österut vid Stenungsön, men också nere på den västra sidan. Det var bara båtarna i mitten med Edin Progressiva, First 40 Karukera, Centerline 40 och J/111 Dacapo som rann iväg.

När vi till sist fick lite vind var det bara att börja jaga. Alla i vår start gick under Tjörnbron, och vi bestämde oss för att följa med. Vi vet att vi går fort och har bra båthantering. Att chansa på något annat än alla andra skulle vara hög risk så här tidigt i racet.

Sträck fram till Brattön, där vi (och nästan alla andra) tog ett slag österut för att komma runt ön. Sedan söderut på en lång babordsbog.

Nu kom X-37 Qixi och Dominant 105 Lady Godiva farande från Källöbron. De hade hämtat in de 10 minuter de startade efter oss och var väl positionerade österut där det var mer tryck. Några andra, framförallt Xp-38 Blues och ker 39 Vencom körde väster om Brattön och hoppades väl kunna sträcka i den lättare luften.

Vi låg precis i underkanten av det tryck som låg på östsidan och hade inte mycket att vinna på att kliva upp ett hack till. Nu var det bara att gasa på söderut, och vår position i mitten tillsammans med ledarbåtarna i vår klass kändes helt ok.

Vi hämtade först in Centerlinen som laborerade med en code 1 som inte funkade riktigt, och när vi kunde byta till vår code 0 så hämtade vi in den andra J/111:an. Men de halade fram en jättestor code 1 och ryckte ifrån oss igen…Den interna prestigekampen var visst inte över :-)

När det öppnade lite igen så gick vi till A3 och kunde köra på rhumbline, satidigt som Dacapo var tvugna att gå högt. När vi sedan bytte till A2, vår stora länsgennaker, samtidigt som dem så hade vi en bättre vinkel och kunde bygga lite distans.

Nu var det Edin Progressiva, GP42 Al Capone, Karukera, vi och Dacapo som var loss. Luckan bak till Xp-44 Veronix, Vencom och de andra hade blivit ganska stor och vi hade verkligen lyckats göra det mesta av transitionerna.

Det kan ju tyckas lyxigt med en stor undanvindsgarderob, men man betalar ju ganska rejält på sitt SRS-tal och det bygger på att man kan få ut 100% av varje segel + göra byten precis i rätt läge. Och våra byte från J0 till C0 till A3 till A2 hade inte gått att göra bättre.

Vid Dyrön var vi tvugna att göra två gippar och lyckades i samband med detta passera Karukera. Nu var vi trea på havet efter Edin Progressiva och Al Capone. Inte illa. Och vi byggde distans bakåt (den röda gennakern är Dacapo och de två vita i lovart om dem är Veronix och Vencom).

Vi visste att det var motström men tyckte ändå att det kändes safe att köra rhumbline. Gipp runt Hättberget innan vi tog ner A2 vid Dynan (eller Pynten). Här strulade vi lite, men tappade inte så mycket.

Sedan code 0 norrut med ok vinkel och bra med tryck. Så här i efterhand skulle man kanske kunnat gå på en liten plan gennaker, men det hade inneburit ett par byten och risk för strul. Men man hade kunnat segla lite lite mer offensivt.

Nedtagning vid kraftledningarna för en kort bidevind med fock. Stökigt och byigt, men bra jobb från trimmers gjorde det hanterbart.

Vid Kälkerön kunde vi rulla ut en code igen och sikta på mållinjen.

Vi visste att vi hade seglat bra, och hade slagit de båtar vi hade koll på…

Plac Båttyp Båtnamn SRS Seglad Korr Delta
1 J/111 Blur 1.378 05:25:26 07:28:26
2 First 40 Karukera 1.386 05:27:41 07:34:10 +5:44
3 J/111 Dacapo 1.388 05:30:05 07:38:09 +9:43
4 First 40 Flash V 1.379 05:39:18 07:47:53 +19:27
5 One-Off Edin Progressiva 1.728 04:32:32 07:50:56 +22:30
6 Ker 39 Vencom 1.432 05:30:47 07:53:40 +25:14
7 GP42 Al Capone 1.581 05:00:04 07:54:24 +25:58
8 Centerline 40 Blåeld 1.384 05:48:20 08:02:05 +33:39
9 Xp-44 Veronix 1.473 05:30:37 08:06:59 +38:33
10 IMX 40 Gertrud 1.363 06:00:16 08:11:02 +42:36
11 First 45 Honey Ryder 1.381 06:04:19 +23:07 00:54:41
12 One-Off Essex Girl 1.559 05:30:55 08:35:53 +1:07:27
13 Dominant 150 Donna 1.384 06:34:43 09:06:17 +1:37:51
14 38 Match Sailfish 1.408 06:44:25 09:29:25 +2:00:59
15 Farr 65 r Celeste of Solent 1.595 06:18:40 10:03:58 +2:35:32

Grymt kul att få spika den stora klassen mot alla bra båtar. Vi spikade ju 40-fotsklassen 2009 med J/109 och det var kul att få spika klassen igen. Det har hänt en del sen dess… Notera klassikern i slutet av filmen när glada gastar lyckas packa ner den stora gennakern i stagsegelpåsen. Trångt.

The post Tjörn Runt 2016 appeared first on BLUR.